Foto: Moyan Brenn
En man slutar helt plötsligt att höra av sig till sin vän. Långt senare får vännen höra att han varit djupt deprimerad.
En lärare är kort och brysk i tonen mot sina studenter. Med facit i hand vet vi att hans dotter knivmördades av sin man bara nåt år tidigare.
En kvinna lämnar sin lilla dotter i ett annat land och kommer aldrig mer tillbaks. Varför vet bara hon.
Dessa tre situationer är autentiska och tagna ur mitt eller en mig närståendes liv. Vi är så snabba med att döma andra. Trots att vi knappt vet något om människor. Vi ser några färgfragment och inbillar oss att det är hela bilden. Vi ser toppen på ett isberg och får för oss att det är själva isberget vi tittar på.
Det är så fruktansvärt lite vi vet om andra människor. Även de som står oss allra närmast. En människa är ett helt universum.
Vi kan och bör sätta gränser mot människor, säga ifrån och/eller ta oss ur situationer där vi inte mår bra. Men döm inte andra! Du vet inget om varför de gör som de gör. Inget vet du om deras historia, präglingar, karma eller livsläxor. Vi vet alltid, alltid för lite om en annan människa för att kunna döma henne.
Kommentera