Anima gemella

Non è colpa tua.

Kanske är tiden ett pärlband av ögonblick utan slut och utan början
och alla livets möten planerade långt innan vi ens var tilltänkta
Varje liv är bortglömt när nästa tar vid

Kanske är varje möte med en människa en ny chans, en möjlig ny blick
en blinkning från det för evigt obegripliga
en glimt in i det tidlösa, ändlösa, ogreppbara
universums mikroskopiskt fina maskor
som bär varje synkronicitet i sitt nät
som i en famn

Kanske är varje gång det blåser upp till storm
ett rop, en kallelse
från någon som söker mig
från bortom tiden
genom dimensioner
lika obegripliga 
som evigheten själv

Mitt i allt detta är du mitt konstanta
Du lyser som en ljus punkt
under mina ögonlock
under svarta dagar
Jag orienterar mig runt din gestalt
som runt en fyr
I nattens drömmar finns du där
I dagens harvande håller du min hand

Dina ögon som möter mina
Dina fingertoppar som också har språk

Tiden snurrar så fort att den nästan stannar

Det mjuka mörkret
kring all min smärta
kring allt det som är jag

Varje ögonkast
Varje kroppens vridning
Varje ord som inte uttalas
Allt som vibrerar oss emellan

Tickandet kommer och går
Dyker upp bakom kaffebryggaren
För att försvinna i en skrikande fågelflock
och sedan återkomma till när jag sitter på sängkanten

Det är dags
Det är hög tid nu

Jag vet att det är Du
och det gör inte saken mindre komplicerad