Non è colpa tua.
Kanske är tiden ett pärlband av ögonblick utan slut och utan början och alla livets möten planerade långt innan vi ens var tilltänkta Varje liv är bortglömt när nästa tar vid Kanske är varje möte med en människa en ny chans, en möjlig ny blick en blinkning från det för evigt obegripliga en glimt in i det tidlösa, ändlösa, ogreppbara universums mikroskopiskt fina maskor som bär varje synkronicitet i sitt nät som i en famn Kanske är varje gång det blåser upp till storm ett rop, en kallelse från någon som söker mig från bortom tiden genom dimensioner lika obegripliga som evigheten själv Mitt i allt detta är du mitt konstanta Du lyser som en ljus punkt under mina ögonlock under svarta dagar Jag orienterar mig runt din gestalt som runt en fyr I nattens drömmar finns du där I dagens harvande håller du min hand Dina ögon som möter mina Dina fingertoppar som också har språk Tiden snurrar så fort att den nästan stannar Det mjuka mörkret kring all min smärta kring allt det som är jag Varje ögonkast Varje kroppens vridning Varje ord som inte uttalas Allt som vibrerar oss emellan Tickandet kommer och går Dyker upp bakom kaffebryggaren För att försvinna i en skrikande fågelflock och sedan återkomma till när jag sitter på sängkanten Det är dags Det är hög tid nu Jag vet att det är Du och det gör inte saken mindre komplicerad
Så vackert!
❤️
<3
❤️