They tell me everything is gonna be all right, but I don’t know what all right even means.
Bob Dylan
Att inte behöva ha livet på nåt särskilt sätt är den största friheten av dem alla. Att kunna låta livet vara. Om ledsenhet, så ledsenhet. Om ensamhet, så ensamhet. Om glädje, så glädje. Inga värderingar, inget dömande.
Bara upplevelser som är som de är.
Vi är andliga varelser med mänskliga upplevelser.
Vad händer med känslor när vi inte erbjuder dem något som helst motstånd? När vi bara låter dem få finnas, ger dem utrymme att få vara som de är?
Vad händer med livet, när det får vara som det är? När du styr så gott du kan, men vägrar att lägga dig i, värdera, utkomsten.
Undersök.
Lämna ett svar