Som en skrivande och tecknande människa bär jag block med mig i princip vart jag än går. Olika block för olika väskor. När som helst kan det komma ord och bilder till mig som måste ner på papper. Känslan av att ha glömt blocket hemma är ungefär som jag tänker mig att det är för en rökare att ha glömt sina cigaretter. Ett stressande obehag i hela kroppen. Det är som att jag inte kan tänka.
Jag har miniblock och minipenna till tillfällen då jag måste ha miniväska.
Och fantastiskt nog har jag nu även hittat minifärgpennor! Så jag kan teckna färgbilder var jag än är.
En anteckningsbok kallar jag för Facebook. Där samlar jag på mig iakttagelser som jag gör på hur människor kommunicerar. Det är intressant att iaktta kommunikation mellan människor. Man får reda på mycket genom vad människor säger och också genom vad som aldrig sägs.
Det är också spännande att iaktta den egna inre kommunikation och göra anteckningar om den. Vad pågår där i det inre? Är det dialoger eller är det den eviga monologen?
Att skriva vässar mitt öga, skärper min blick. Får mig, likt Sherlock, att inte bara titta utan att observera. Och därmed se mer.
Kommentera