The quieter you become, the more you can hear. Ram Dass
Det är viktigt att lära sig att stänga om sig som högkänslig. För mig har det tagit tid, men jag känner att jag är ganska bra på det nu. Grunden till att kunna stänga om sig, alltså att kunna stänga ute för mycket information om andra människor och omvärlden i stort, är för mig att ha en inre balans. Det handlar om att ta hand om sig själv i vardagen. Hitta en balans mellan vila, aktivitet, meditation, ensamhet, socialt liv – och att helt enkelt möta upp de behov som man känner att man har. Att lyssna in sin kropp och själ. Vi har ju alla så olika behov.
Sedan finns det massa olika tekniker som man kan pröva. De flesta som jag prövade var olika specifika typer av meditation eller visualisering. Det kan t ex handla om att i meditation visualisera som en bubbla, likt en såpbubbla, runt sig när man går ut i världen. Inget kan tränga in i bubblans hinna. Eller att riktigt rota sig under meditation, visualisera hur det växer ut rötter under kroppen där man sitter på sin kudde.
För mig har all typ av meditation hjälpt. Att meditera innan jag går ut i dagen gör all skillnad för mig.
Det har också hjälpt för mig att “bli genomskinlig” för all energi-information. När jag känner att jag får mycket information till mig kan jag låta den liksom gå rakt igenom min kropp, som om ingen kropp fanns där som kunde ta emot den, där den kunde fastna. Det har hjälpt mig mycket när jag har märkt att andras känslor har fastnat i min kropp. Jag kan fortfarande känna att jag vill gråta när t ex en viss person har stigit in i ett rum, men istället för att gråten går upp till ögonen så passerar den rakt igenom kroppen.
Sedan har det hjälpt att fokusera på nåt annat. Jag kan sitta bredvid någon på jobbet och känna en stark psykisk eller fysisk smärta, men ändå fokusera på en konkret uppgift och i och med det kunna låta smärtan passera. Det lärde jag mig under en period då jag behövde dela arbetsrum med en kollega som ofta hade ryggskott och ischias.
Att ha ett lugnande föremål i fickan kan också hjälpa, t ex en blå kalcit. På samma sätt som många elever har med sig en liten maskot till prov.
Sedan har jag också en autopilot som stänger åt mig när jag jobbar. Gudskelov. Det vore en omöjlighet att känna in allt hos alla människor när man jobbar på en arbetsplats med hundratals människor på. Det vet kropp och sinne om, så det stängs ofta av automatiskt under en arbetsdag. Just i vissa situationer på jobbet sätts det dock på igen. Ofta när jag är ensam med en människa i ett rum. Men ibland i samlingar med människor sätts det på igen. Om någon i en stor samling med människor går igenom något extra svårt så vet jag ofta om det. Det är därför som vi med denna känslighet behövs överallt där människor finns.
Så fort jag blir ledig, dvs har färre människor omkring mig, så sätts känsligheten på igen. Även intryck från andra dimensioner kan anas när jag spenderar mycket tid för mig själv.
Att stänga om sig kräver lång övning för de flesta. Man får testa sig fram. Men grunden är en inre balans, att man tar hand om sig själv. Att vara riktigt balanserad är en naturligt skyddande hinna.
Jag vet ju att många av er som läser här har samma känslighet som jag. Ni får gärna dela med er av era erfarenheter om att stänga om sig. Hur gör ni?
Mm så fint Elisabeth. Gillar liknelsen av såpbubblan. Jag brukar visualisera en vit tyllgardin. Jag känner ofta att jag gråter andras tårar och känner andras känslor, ibland blir det precis som du skriver, att de går rakt igenom och ibland låter jag tårarna få ta plats i min kropp. Innan jag ska träffa en person brukar det bli tydligt hur jag känner en känsla av hur den andra har det. Ju mer jag uppmärksammat och lärt känna denna sensitivitet i mig desto bättre kan jag urskönja vad som är mitt och den andras, vart slutar jag och vart börjar någon annan. Men ibland vet jag inte riktigt vad som är vad. Men det jag känner är att tårar är helande, oavsett om jag gråter för mig själv eller någon annan. Tack för att du delar med dig av ditt inre.
Tack, Maria! Känner igen det där, ibland är jag verkligen bra på att skilja på mitt och andras och andra gånger är det mer rörigt. Och vad fint med en tyllgardin! Det måste jag prova.
Jag blir ofta överväldigad av intryck & helt slut av att vara för mycket med människor. Har alltid behövt vara ensam mycket för att få vila och ny ork. Det där med att balansera och använda det som ett skydd låter som en väg framåt. Ska börja öva på att stänga av och att låta det passera igenom.
Tack. Igen.
Tack snälla du! Igen.
Intressant. Jag har ofta väldigt lätt för att ta åt mig av andras sinnesstämning och har lite svårt att hantera när någon annan är upprörd, arg eller stressad. Har tidigare mest försökt att dra mig undan från alltför känslosamma människor. Trivs bäst och mår bäst av mycket ensamhet. Men den strategin har blivit svårare sedan sambo och barn kom in i bilden. Därför letar jag lite andra verktyg just nu.
Jag förstår. Och känner igen. Ja, man får prova sig fram :)