Att tillåta kärlek

Foto: Nana B Agyel

Det har blivit dags att få ta del av ännu en skribent som delar med sig av sina tankar. April månads gästbloggare heter Maria Svensson.

Jag tror att kärlek är något som var och en väljer att tillåta. Människan söker hela tiden godkännande genom att “fråga” andra om det är okej att tillåta kärlek just nu i just det här ögonblicket…

Vi söker någon bekräftelse på att få lov att tillåta kärleken.

Men det som gör att vi tillåter oss att känna kärlek är det beslut som vi fattar inom oss själva. Vi säger till oss själva: Det här är kärlek. Det är då, – i samma stund, som vi tillåter.

Vi har liksom programmerat och “bestämt” (både medvetet och omedvetet) vad som är kärlek och vad som inte är kärlek. Och när vi får våra egna individuella koder för kärlek riktade mot oss (tex acceptans, respekt, bekräftelse, förtroende, komplimanger, uppvaktning, glada tindrande ögon, leenden, uppmärksamhet, fina ord, ömhet, närhet mm) så tror vi att det är okej att tillåta kärlek.

Om vi däremot inte får våra egna koder riktade mot oss så tror vi inte att det är okej att tillåta kärlek. Får vi tex avvisanden, avståndstaganden, fördomar, gliringar, kalla blickar, ilska, missnöje mm riktade mot oss så väljer vi vanligtvis att avstå från att tillåta kärleken.

Som om bara vissa saker är detsamma som kärlek.

Jag har upptäckt att den kärlek jag känner sällan eller aldrig kommer utifrån. Det är därför jag tror att det handlar väldigt mycket om min egen tillåtelse kontra mitt eget motstånd. Det vill säga vad jag väljer att tillåta och vad jag inte väljer att tillåta. Jag använder mina egna koder som en sorts mall för att stämma av om jag tror att det handlar om kärlek eller inte. Så det är alltid jag själv som trycker på on/off -knappen. Det är alltid jag själv som väljer när det är okej för mig att vara i kontakt med kärleken, -eller inte. Jag gör ett medvetet eller ett omedvetet “val”. “Valet” är omedvetet då det styrs av en impuls som är påverkad av omedvetna personliga förhållningssätt, mönster, cellminnen, reflexer, instinkter mm.

Det är jag som scannar av och upplever en situation genom tankar, sinnen och känslor. Samtidigt frågar jag mig själv: -Är det tillåtet att välja kärlek just nu eller kommer jag att lura mig själv om jag gör det?

Som om det bara skulle vara tillåtet att känna kärlek under vissa omständigheter…

…som om det är något som är inpräntat i samhället, i kulturen och i traditionen…

Men tänk om allt är kärlek… Fast det vi vanligtvis väljer att kalla kärlek och definiera som kärlek är enbart den lilla delen eller stunden av livet när vi själva tillåter kärleken-energin-kraften att få flöda fritt genom oss…

..som ren livsenergi..

..som en ström av välbefinnande..

Ibland behöver jag bara avlägsna motståndet i livet och till livet genom att tillåta det som är. Och då kommer jag automatiskt oftast närmre kärlek.

Jag övar på att lära mig vad kärlek är. Jag tror inte att kärlek är något som jag kan ge till dig. Det jag ger är nog egentligen en tillåtelse att jag tycker om dig som du är och att det är okej att vara du och jag är glad för att jag tycker om dig och jag är glad för att jag tillåter kärleken att få finnas i mig. Jag tycker om dig och det är tillåtet! Det känns fint och kärleken flödar friare när den tillåts. En tillåtelse utifrån kan underlätta tillåtelsen inom mig. Men det är alltid tillåtelsen inifrån som är dörröppnaren till kärleken och till hjärtat.

Kärleken som jag känner i mig är ett resultat av att jag känner mig accepterad, godkänd, respekterad, omtyckt och uppskattad i mig själv och allt det (acceptans, godkännande, respekt, bekräftelse och uppskattning) kan jag ge till mig själv. Ibland kan det räcka med att bara vara totalt närvarande i nuet.

Det kanske är enklare att känna kärlek om man får tillåtelse från omgivningen att vara precis som man är. Men då lurar vi oss att tro att all denna bekräftelse måste komma utifrån. Jag tror att möjligheten att tillåta kärlek i själva verket alltid finns inom mig oavsett yttre bekräftelse eller omständighet. Mina egna koder avgör helt enkelt när jag väljer att tillåta kärlek. Om jag vill tillåta mer kärlek i livet så måste jag nog vara beredd att omvärdera mina traditionella koder och undersöka om kärleken kan få tillåtelse att få finnas även utanför mina gamla förhållningssätt, mönster och ramar. Kan jag ifrågasätta de gamla koderna och istället ge mig själv större frihet att det faktiskt bara är jag som väljer vad jag vill tillåta?

Jag kanske bara behöver en enda kod och det är min egen tillåtelse.

Maria om sig själv:
Mina utmaningar i livet hjälper mig att minnas vem jag är. Jag är en del av naturen.