
Jag är inne på ett stort vackert bibliotek. Det påminner om kungliga biblioteket i Stockholm. Eller kanske ett bibliotek utomlands. Runtom mig i hyllorna står massor av vackra och gamla böcker med läderpärmar. Jag känner en sorts vördnad av att gå runt bland böckerna. Mina klackskor klickar rytmiskt i stengolvet när jag går runt. Det är osäkert om jag jobbar där eller om jag är ute efter nån särskild bok.
Helt plötsligt får jag syn på en kvinna som ler mot mig. Jag ler tillbaks. Känner mig lite blyg i ögonkontakten. Jag känner igen henne. Inte väl, utan bara väldigt vagt. Och jag ser på hennes ansikte att hon känner igen mig med.
Jag svänger runt hörnet och hon försvinner ur mitt synfält. Genast kommer en trängande känsla över mig. Jag behöver gå fram till henne och presentera mig! Det är en känsla av att hon behöver mig till nåt, hon behöver veta vem jag är. Jag vänder på klacken och springer ifatt henne, ner för två branta trappor och genom en stor bibliotekssal springer jag och hör ljudet av mina klackar.
Väl framme vänder hon sig om och jag sticker fram handen och presenterar mig: “Det är jag som är drömtolkaren” hör jag mig själv säga.
Sen vaknar jag.
Scenen ovan är tagen ur en av alla dessa drömmar jag har och som jag numera antecknar flitigt i en anteckningsbok. Jag vet att den är kopplad till en händelse ur mitt vakna liv tidigare under dagen. Jag är ute på landet och tar bilen till en liten skogsstig i närheten för att ta en långpromenad. På promenaden träffar jag på en man som går ihop med en hel grupp människor om 4-5 personer. Jag ser hur mannen reagerar kraftigt när han ser mig. Han ser mycket förvånad ut och utbrister “Nämen hej!!”. “Hej” svarar jag och fortsätter förbi. Mannen ser vänlig ut och jag känner igen honom också, men vagt. Vem är han? Och vem skulle jag känna igen här ute, 15 minuters bilväg från vårt lantställe? Här brukar jag aldrig nånsin träffa någon jag känner. Kan jag ha träffat någon från mitt vanliga liv, i Uppsala, härute? Tiotals mil ifrån mitt hem. Eller misstog han mig för nån annan? Men jag kände ju också igen honom. Bilden av mannens ansikte finns kvar på min näthinna resten av dagen. Vem är han?
Drömmen på biblioteket kommer direkt natten efter vårt möte i skogen och jag vet därför att den på nåt sätt är kopplad till mötet. Det är en liknande känsla av igenkänning i drömmen.
Jag tittar på era frågor sen sist jag skrev om drömmar. Tycker du att drömmarna förklarar mer av det som händer om dagarna?
Inte på ett så konkret sätt alltid. Men ofta hintar drömmarna om saker som kan finnas hos mig undermedvetet. Varför är jag på ett bibliotek i drömmen? Vad står biblioteket för, för mig? Kunskap, visdom, studiemiljö. Varför representeras mannen av en kvinna i drömmen? Kanske är han förknippad med en feminin egenskap eller energi. Varför presenterar jag mig som drömtolkaren?! Att uppmärksamma drömmarna gör ofta att jag kommer vidare och djupare med saker.
Men mest av allt handlar det inte om att få tydliga svar utan snarare om nåt abstrakt och subtilt som jag inte kan förklara, utan som man måste uppleva själv. Ändå ger det mig så oerhört mycket. Jag känner mig öppnad på nåt sätt och uppkopplad mot nåt osynligt nätverk av visdom och klarhet.
Berätta mer om hur drömmarna påverkar dig..på vilket sätt använder du dom när du är vaken? var en annan kommentar från er läsare.
De påverkar mig mycket! På, som sagt, oförklarliga vis. Jag använder dem på så sätt att jag skriver ner dem. Och reflekterar över dem och deras symbolspråk. Och så upplever jag att jag får nåt tillbaks bara genom att uppmärksamma dem på detta sätt. Kanske på samma sätt som när man uppmärksammar och sitter still med en stark känsla. Det går också att likna vid meditation. Ingenting konkret händer. Ändå händer något mycket konkret. Just när man inte försöker “göra” nånting, förändra något, när man mediterar. Att uppmärksamma och bli medveten om kan vara allt som behövs för att på djupet förändra något stort i ens tillvaro.
Jag rekommenderar er verkligen att jobba med era drömmar, dvs skriva ner dem, reflektera över dem, kanske hitta någon att dela dem med och reflektera tillsammans. Oerhört kraftfulla processer sätts i omlopp. Jag tror ni kommer märka fler synkroniciteter är normalt. Och ni kommer nog också, som jag, märka att det inte finns ord, språk, nog att förklara vad det är som händer och varför det känns så meningsfullt att uppmärksamma drömmarna. Upplevelsen är lika mystisk, gäckande och svårfångad som drömmarna själva.