Oktober närmar sig. Och jag tycker så mycket om att gå in i den djupa, allomslutande hösten. Mörkret som lägger sig som en filt över allt. Vilan och tystnaden som får mig att andas ut. Det är varje höst som att jag hållit andan i månader. Den klara, kalla luften som gör det lättare att tänka. Och ljudet av ett stilla regn mot mina fönsterglas är som ett stycke välkomponerad musik.

Jag sänker axlarna och slappnar av. Jag mår som allra bäst när hela långa hösten och vintern precis ligger för dörren. Jag blir mer kreativ och känner mig mer motståndskraftig, jag orkar mer. Hösten är mitt element.

Ändå är det också en tid för omvårdnad. Jag har alltid flest konsultationer under hösten. Det är tid för vila och hemmapyssel. Tid för superfoods och gröna drinkar. Jag har köpt en ny mixer, en nutribullet, som jag har velat ha ganska länge nu. Jag vet att jag blir så mycket piggare och immunförsvaret förbättras när jag dagligen frukt/bär/grönsakschockar mitt system.

Det händer mycket i livet just nu. Därför som jag har varit lite tyst härinne. Det är svårt att veta hur mycket jag kan dela.

Kanske verkar det för er som att jag är väldigt öppen. Som att jag delar med mig av allt. I vissa aspekter av mitt liv är jag öppen. Jag tycker inte om att dölja min mänsklighet. Jag tycker om att visa upp just sånt som ska tryckas ner och döljas. Sånt som misstag, okunnighet, svårigheter, psykisk ohälsa och existensiella tankar. Föra fram i ljuset. Jag vägrar köpas in av en tystnadskultur. Jag tycker om sanning, att få sätta ord på sånt som är sant. Att få vara den jag är fullt ut, med allt det som det innebär att vara människa.

Med andra delar av livet är jag mer sluten. Den delen som handlar om andra människor. Mina relationer. Egentligen mer för andras skull än för min egen. Jag vill inte att någon annan ska känna sig uthängd här. Men kanske också lite för egen del. Jag vet inte. Jag behöver i alla fall distans för att kunna prata om mina relationer. När jag är mitt uppe i något är det som att jag inte ens vet själv. Vad som händer och vad som känns. Jag försöker bara behålla närvaron.

Men jag älskar det här med att relatera till andra. Att förhålla sig till en annan gör verkligen livet intressant. Och egentligen så handlar det ju om att förhålla sig till sig själv. Man får syn på sig själv när man relaterar till en annan. På vem man är och vem man vill vara. På gränssättning och bristen på gränssättning. På sina förväntningar på sig själv och på andra. På mindervärdeskomplex och integritet.

I varje möte med en annan finns en möjlighet att bli lite mer sig själv.

Höst ger alltid känsla av nystart för mig. Var är jag? Vart är jag på väg?

Det gäller att vara känslig inför det som pågår inom och utom. Allt är i ständig rörelse. Positionsbestämning i tid och rum måste utföras ofta. Positionen måste utvärderas. Kursen måste eventuellt sättas på nytt.

Jag tycker om den här övningen:

• Sätt dig ner och bestäm dig för var du vill vara om ett år. Det kan gälla hälsa, relationer, arbete eller egentligen vad som helst.
• Fråga dig sedan: Var behöver jag vara om ett halvår för att vara på väg mot mitt mål?
• Sedan: Var behöver jag vara om en månad?
• Därefter: Var behöver jag vara imorgon bitti?

Jag tycker om det konkreta i övningen, att få bryta ner målet. Att inse att det är här och nu som påverkar var jag är om ett år. Varje här och nu under ett år. Jag skapar hela tiden.

Fjärilseffekt – bygger på teorin om att en marginell påverkan i en del av ett system kan få stora och oförutsägbara effekter någon annanstans i systemet.

Distraktioner kan vara vår tids mest effektiva sätt att hålla oss själva tillbaka. Mitt under en kraftfull sittande meditation kommer det där behovet: jag vill distrahera mig!

Fast rösten i huvudet uttrycker sig ju inte riktigt så. Den säger: Det kanske har hänt nånting på Facebook? Jag är hungrig! Jag lovade att ringa P. och jag måste göra det nu. Jag behöver sträcka på mig!

Vad jag egentligen vill är att distrahera mig från verkligheten. Jag vill göra allt utom att vara stilla med mig själv. Att känna obehagliga känslor. Att höra frågor formuleras inuti. Eller svar som kommer till mig som en svag förnimmelse av något. Eller bara vara i den där stillheten som tillåter livet att skapa en ny rörelse, bilda en krusning på en vattenyta. En fjärilseffekt anas.

Och jag blir rädd.

När det ser ut som om absolut ingenting händer kan det vara så att det allra mest avgörande håller på att hända. Man kan ana det.

När något djupgående skönjas. Då längtar jag distraktioner som aldrig förr.