Höst ger alltid känsla av nystart för mig. Var är jag? Vart är jag på väg?

Det gäller att vara känslig inför det som pågår inom och utom. Allt är i ständig rörelse. Positionsbestämning i tid och rum måste utföras ofta. Positionen måste utvärderas. Kursen måste eventuellt sättas på nytt.

Jag tycker om den här övningen:

• Sätt dig ner och bestäm dig för var du vill vara om ett år. Det kan gälla hälsa, relationer, arbete eller egentligen vad som helst.
• Fråga dig sedan: Var behöver jag vara om ett halvår för att vara på väg mot mitt mål?
• Sedan: Var behöver jag vara om en månad?
• Därefter: Var behöver jag vara imorgon bitti?

Jag tycker om det konkreta i övningen, att få bryta ner målet. Att inse att det är här och nu som påverkar var jag är om ett år. Varje här och nu under ett år. Jag skapar hela tiden.

Fjärilseffekt – bygger på teorin om att en marginell påverkan i en del av ett system kan få stora och oförutsägbara effekter någon annanstans i systemet.

Distraktioner kan vara vår tids mest effektiva sätt att hålla oss själva tillbaka. Mitt under en kraftfull sittande meditation kommer det där behovet: jag vill distrahera mig!

Fast rösten i huvudet uttrycker sig ju inte riktigt så. Den säger: Det kanske har hänt nånting på Facebook? Jag är hungrig! Jag lovade att ringa P. och jag måste göra det nu. Jag behöver sträcka på mig!

Vad jag egentligen vill är att distrahera mig från verkligheten. Jag vill göra allt utom att vara stilla med mig själv. Att känna obehagliga känslor. Att höra frågor formuleras inuti. Eller svar som kommer till mig som en svag förnimmelse av något. Eller bara vara i den där stillheten som tillåter livet att skapa en ny rörelse, bilda en krusning på en vattenyta. En fjärilseffekt anas.

Och jag blir rädd.

När det ser ut som om absolut ingenting händer kan det vara så att det allra mest avgörande håller på att hända. Man kan ana det.

När något djupgående skönjas. Då längtar jag distraktioner som aldrig förr.