På flygplanet får vi höra att vi ska sätta på vår egen syrgasmask innan vi hjälper någon annan. Jag tror att det gäller i de flesta av livets vardagliga situationer också. Hur kan vi finnas till för någon annan om vi inte ens finns där för oss själva?

Frågor om en hållbar utveckling diskuteras överallt, hur vi ska spara på jordens resurser och ta hand om vår planet. Men innan vi tittar på planetens resurser måste vi rikta hållbarhetsfokuset mot oss själva. Hur ska vi kunna ta hand om andra eller om jorden så länge vi inte ens kan ta hand om oss själva?

Jordens resurser är ändliga, men så är också de mänskliga. Om du ska hålla som människa måste du ta hand om dig själv först. Först: DU! Investera i din egen hälsa! Lyssna på din kropp och vad just den behöver – jämför inte med andra – varje människas behov är unikt. Kör inte över dina egna gränser vad gäller din hälsa. Dina resurser är ändliga! När du är omhändertagen, frisk och i balans kan du också ta hand om andra och om jorden.

Att ta hand om sig själv är således det bästa sättet att ta ansvar för andra och för planeten som vi bor på.

Life will give you whatever experience is most helpful for the evolution of your consciousness. How do you know this is the experience you need? Because this is the experience you are having at the moment.
Eckhart Tolle

På sistone har jag umgåtts en del med längtande människor. Det får mig att fundera lite. Över längtan. En längtar efter att den man hon suktar efter ska vilja ha henne tillbaks, en annan längtar efter ett barn till och ytterligare en längtar efter semestern.

Men om man tittar noga så finns dessa längtande människor runt omkring oss hela tiden och överallt. Väldigt många människor längtar. Konstant. Efter något.

Det vanliga mänskliga tillståndet är kronisk otillfredsställelse, en kronisk känsla av att något är fel, av att något fattas. Det är inte bara för dig som det känns så.

Det är så onödigt. Särskilt när det handlar om riktigt smärtsam längtan.

För längtan går att komma ur. Det är inte ens särskilt svårt. Det viktigaste steget är att genomskåda själva mekanismen, att inse att längtan är en del av det mänskliga tillståndet. Om du får det du längtar efter kommer du snart att börja längta efter något nytt. Det är inte att tillägna sig objektet/upplevelsen/tillståndet som är vägen ut. Den är snarare att uppmärksamma själva klådan. För längtan är ett eksem som inte slutar klia. Förrän du slutar att klia på det. Var mindre intresserad av det du längtar efter och mer intresserad av själva längtan.

Att gå djupt in i det ögonblick som är här och nu och att låta livet vara precis som det är, med alla “fel” och brister är en annan nyckel. Du är där du ska vara just nu. Det går att lita på det. Och ingenting i den fysiska världen är nånsin så viktigt som du tror att det är.

Den första texten jag nånsin publicerade online som fick ett enormt genomslag och delades i oändlighet heter just Längta inte efter det du inte behöver. Och det är ju i sig väldigt talande. Längtan är en folksjukdom. Om du vill läsa mer om sjuklig längtan så finns den här. Där finns fler råd till dig som lider av längtan.

One must still have chaos in oneself to be able to give birth to a dancing star.
Nietzsche

Satie i högtalarna, massor av ljus och en stilla tacksamhet idag. För allt jag fick och för allt jag slapp. Men mest av allt för att jag får vara med. Och hälsan. Av någon anledning så drabbas jag alltid av en så djup tacksamhet på nyår. Det finns en magi i luften.

Under julen har jag plockat upp franskan. Och studerat lite latin. Umgåtts och varit själv. Läst. Och tecknat. Bara varit.

Reflektionen runt det nya året börjar vid vintersolståndet och når nåt slags avslut idag. Riktning och mål har stakats ut och jag har febrilt skrivit och ritat planer i mina block.

Jag sitter mycket ensam och känner efter innan. Tycker om att ha min pendel till hands. Ställa en fråga och se vilket svar den ger. Men en stor del av riktningen är också själva varandet. Att kunna rota sig i det som är är en grundförutsättning för att jag ska kunna känna varthän det bär.

Men hur mycket man än planerar så har livet en egen vilja. Jag försöker alltid lyssna på den.Vad vill livet mig? Djupast inne litar jag på att kaoset är ordningen. Tilliten i att kunna luta sig tillbaka och låta det hända.

Jag är så glad över mitt lilla vitrinskåp för kristaller. Från Indiska. 😍

Jag önskar er alla ett riktigt gott nytt 2019!