Berörd

Tror inte du jag har sett hur du snörper på munnen
när jag förtjusas över höga tallar, vackra stenar och en lysande fullmåne?

Din min när jag skrattar högt åt djur vi ser i skogen
och drar hem mossa och pinnar som fascinerar mig

Stjärnorna
Vem bryr sig om stjärnorna?
Jag
Jo, så löjlig är jag

När jag berättar om människor jag älskar
stelnar ditt ansikte till
Storord som “älskar” ska man helst inte använda
och aldrig till människor direkt

(Tidigt fick jag lära mig att vara som folk)

För att inte tala om
att sitta och skriva dikter!
Så pinsamt att ord saknas
“Hur kommer du ens på allt?”

Jag kommer inte på nånting
Orden rinner ur mig
Som blod
när man skär i hud

Men du
Jag blev sån här
Det är jag!

Jag berörs av livet
och jag vägrar att skämmas mer
vägrar att dölja mer

Och alla människor som jag älskar
där jag måste tona ner mig
så att min kärlek inte syns
och skrämmer bort;
Skrämmer min kärlek
så lämna

Jag orkar inte förneka mig längre

Är det så skrämmande?
Gör det så ont för dig?

Också i mig har det gjort mycket ont

Men det är allt jag måste trycka ner som värker mest