Foto: Moyan Brenn
(Till J.)
En stuga vid kusten
En bild
utryckt ur tid och sammanhang
Vad gör jag här?
Solen drunknar i havet
Måsar skriker sig hesa
Jag har tappat all min längtan att behöva vara någon särskild
Overklighetskänslor
Hur hamnade jag här?
Vardagen är som bitar i ett kaleidoskop
Kan närsomhelst kastas om
och bilda ett helt nytt mönster
Du går bredvid mig igen
som om ingen tid förflutit alls
Vi handlar livsnödvändigheter;
En pelargon
och en flaska vin
Havsluft
Du pratar låtsastyska
hela vägen hem
och jag tänker att jag älskar att höra dig skratta
Din vibrerande närvaro
Dina långa ögonfransar
Jag vill måla dem
Det är som en bild i en tavla
Och för ett ögonblick
kan jag röra mig ut ur bilden
Stå bredvid
Kyligt iakttagande
Vi
och det där enkla, enkla
i varandet
när vare sig förflutet
eller framtid finns
och ingen längre
behöver bevisa
något för någon
Vin
Spagetti med ost
Tystnaden
Dina ögon
och ljusets lutning
över köksbordet
Jag vill kyssa dig
och sen inget mer
För första gången
i livet
är jag
fri
Såå vackert, Elisabeth! Kram
Tack, Hanna! Saknar dig. Kram!
Saknar dig med! Kram
Å min Lisa, vilken vacker dikt! Snart vill jag ha denna och andra i bokform. Kramar!
Tack, mamma! Vi får väl se ;) Kramar