Dåligt samvete

 

Ibland drabbas jag av dåligt samvete. Jag tycker numera om att ha ett undersökande förhållningssätt när jag drabbas. För jag har märkt hur det dåliga samvetet oftast baseras på ett icke undersökt grundantagande som i själva verket är falskt. Det är väldigt befriande att inse faktiskt.

Oftast har jag dåligt samvete i relation till andra människor. En känsla av att inte räcka till, att göra besviken eller att såra till exempel.

Jag har drabbats av dåligt samvete när jag har lämnat olika relationer som inte längre har känts bra. Och när jag har tackat nej till generösa erbjudanden om pengar och resor, mot jobb. Och när jag har sagt nej till förfrågningar, privata som professionella, som inte har känts rätt för mig. Eller sagt ifrån när det har känts som att det har behövts. Eller när jag inte har orkat engagera mig i alla människor som inte mår bra. Och när jag har behövt egentid. Det har till och med hänt att jag har haft dåligt samvete för att jag har varit sjuk!

Jag har märkt att det icke undersökta grundantagandet som finns i alla dessa fall är: Mina känslor, tankar, preferenser och mitt välmående väger inte lika tungt som andra människors känslor, tankar, preferenser och välmående.

Det är klart som korvspad att människor vill ha det som de vill ha. Och att vissa blir besvikna när de inte får det.

Och rent logiskt är det lätt att förstå sitt eget värde. Men det känslomässiga är en helt annan femma.

Eftersom jag ibland drabbas av dåligt samvete så säger det mig att självvärdet integrerat i kropp och själ då saknas. Som att de beslut som jag fattar inte står på fast grund. De är inte djupare än en tanke om egenvärde. Det finns ett antagande om att mina känslor, tankar och preferenser inte behöver så stor respekt och att mitt välmående är förhandlingsbart. Annars skulle inte det dåliga samvetet dyka upp. (Om det inte handlar om ett fel beslut/begånget fel.)

Det är såklart varje människas rättighet att fatta egna beslut efter inre integritet och vetskap. Att respektera egna känslor, tankar, preferenser och mående. Och att inse att det finns ett syfte med livet som går bortom att mildra obehag/besvär för andra.

Jag tycker väldigt mycket om att få syn på detta. Så fort jag ser det, ser djupare, börjar det förändras. Sådär direkt, i samma ögonblick. Som moln som skingras.