Non foras ire, in interiore homine habitat ventas
(Gå icke utåt, i den inre människan bor sanningen)
Det fanns en tid
då jag i min barnsliga enfald
fortfarande trodde
att livet bestod av
enskilda händelser utan sammanhang
Fången i intellektuella strömmar av meningslöshet
Oförmögen att förstå
För grumlat hjärta för att se
Inget som är viktigt går att se med ögonen
och livets osynliga spindelnät
av till synes meningsfulla sammanträffanden går bara att ana
Liksom spindelns byte
trevar jag i mörker
fast med tillförsikt
Vet att ledstången
uppenbarar sig
när jag stillar mig
Den verkliga intelligensen börjar
där tänkandet avstannar
Först då blir konturer tydliga
i sin ogripbarhet
När solen
drunknar i skogens famntag
bultar världens djup och mening
i min egen puls
Den yttre verkligheten är alltid dröm
en spegelbild
av det som pågår inuti
Aldrig nånsin kan det vara annorlunda
Bara en sak kräver din uppmärksamhet:
Den inre verkligheten nu
Tack Elisabeth för att du delar.
Du värmer mitt hjärta genom att påminna.tack!
Tack snälla Monica för att du läser. Och jag blir varm när du blir varm <3