Högst upp i almens topp sitter några fåglar
Jag vet inte vilken sort
Jag vet bara att deras svarta kroppar konturerar vackert mot den rosa vårhimlen
Ibland kan det vara så enkelt
Det är svårt att vara människa och det är egentligen inget mer med det
Vissa dagar är som darrande grå skuggor i svarta hörn
Men i din famn himmelriket
I ditt öga en svart pupill, ett hål rakt in i hjärnan
Jag såg mig själv i dina ögon och där blev vi ett
Där såg jag även universum och evigheten
Men också samma svarta glansighet som utgör kråkans knappnålsöga
Den lilla svarta punkten
Alfa och Omega
Kommentera