Den tiden i månaden

-Är det den tiden i månaden? frågar du, när jag fräser irriterat.
-Ja, det är det. Månen är på väg in i skorpionens tecken.

Det börjar mörkna nu om kvällarna
och månen är mer påträngande
gör väsen av sig
i sin stumhet
som ett pärlörhänge trasslas den in
i nattens mörka hårman

Asparna darrar sin evighet
Svamparna blänker vått silvriga bakom husknuten

Det är augusti
men höstmåne
Jag känner igen höstmånens energi
och speciella sken

Som kräftbarn
har vi ett evigt band
månen och jag

Först bars jag
Nu är det jag som bär
henne
Känner henne i hela min kropp

Betagen

The moon made me do it
läste jag
men det stämmer inte
Vi gjorde det tillsammans

Partners in crime

Du är mer ömsint med rosorna nu
smeker liksom bladen
Och jag sneglar på dig när du försiktigt delar bröd till fåglarna
värnar om igelkotten med en lövhög
Sen du har blivit äldre
märker jag att du tittar så länge
Du stannar med blicken och iakttar noga

Och jag iakttar dig
Vill aldrig sluta titta på ditt ansikte

Redan som mycket liten
var jag mångalen
fick jag höra
ur balans
gråtmild

Men nu ser jag dig
Er
Du och månen
Ni skapar också tillsammans

Mörkret tätnar
men en boll av silver
vippar andlöst mellan träden

Svalorna kurar hos varandra
och det är först när jag andas ut
som jag märker att jag hållit andan

Bergtagen

Finns månen med på andra sidan?
frågade du som 5-åring
Jag undrar också

Jag sover inte inatt
Det vet jag redan

Himlarummet utvidgat

Det heliga feminina vibrerar

Krafterna oändliga
för den som har känselspröt
och ögon att se

Det är den tiden i månaden