Det enda världen längtar efter är din sanning

 

Foto: Sergiu Backioiu

Vibrate the Cosmos and the Cosmos shall clear the path.
The fifth Aquarian sutra

Vad är det som gör att vissa av oss tidigt dras till färg och form? Det finns barn som älskar att sitta stilla och filosofera. Andra älskar aktivitet och rörelse. Vissa personer föds med en social ådra och en självsäkerhet. Andra är mer inåtvända från början och kanske mer sköra. Jag har träffat människor med en inneboende vårdande natur och människor som briljerar atletiskt eller i kemi. Vissa älskar att laga mat, andra att läsa böcker eller att bygga möbler eller sommarhus.

Mångfalden hos oss människor är lika påtaglig som i naturen i stort. Och visst är den fantastisk att iaktta? Ingen är bättre, ingen är sämre. Alla är precis så som de ska vara. Unika. Genier på just sin egen gren. Jag tänker på Einsteins: Alla är genier. Men om man bedömer en fisk efter hans förmåga att klättra i träd, så kommer han leva hela sitt liv i tron att han är obegåvad. Fiskar är inte skapta för att klättra i träd. Däremot är de fenor på att simma. Helt ansträngningslöst gör de just det som de är skapta till alldeles briljant.

Det är samma sak med människor. Vi har också den där inre guiden, inre vetskapen, som ska hjälpa oss att hitta rätt, att göra det som just vi är skapta för att göra.

Problemet bland oss är att vi har tankar. Och vi värderar. Vi tänker i termer av bra och dåligt.

Och vad som är bra eller dåligt varierar förstås beroende på vilken tid eller kultur vi lever i. I Indien är det den eftertänksamma och långsamma naturen som är den mest eftersträvansvärda (kapha). I vårt samhälle är det att göra, att driva framåt och snabbhet som värderas högst (vata/pitta).  Sanningen är förstås att alla egenskaper är lika värdefulla, både inom en person och inom en befolkning. Allt behövs, allt har samma värde. Vi skulle inte ha skapats olika om vi inte behövde varandras egenskaper och talanger.

Vår utmaning är att våga lyssna inåt och bygga vårt liv runt det vi hör på insidan. Inte smälta in i den form eller roll som vår familj eller vårt samhälle har utsett till oss. Vi ser ofta hur föräldrar försöker projicera sina egna drömmar på sina barn, helt oförstående (ibland) om att barnet är en helt egen person, med en helt egen inre guide om vart de ska ta vägen i livet. För många människor tar det massvis med år innan de vågar bryta sig fria från föräldrars förväntningar och förhoppningar. Många människor bryter sig heller aldrig fria. De lever hela sina liv i de spår som deras föräldrar (i all välmening) har stakat ut åt dem. Det kan skapa mycket olycka hos människor. Särskilt när man har tryckt ner sin inre vetskap så länge att man faktiskt inte längre kan förnimma den. Den finns dock alltid där. Om man en dag får lust att utforska den.

Anledningen till att vi ofta litar på våra föräldrars omdöme är att vi vet att de vill oss väl. Och de vill ju verkligen vårt bästa. Problemet är bara att de inte sitter på hela sanningen om dig. De vet inget om din egen inre lust och längtan. Det är därför som det så ofta blir fel när vi försöker ta goda råd från andra. Du vet alltid mer än dem, för du vet vem du är. Om du törs känna efter vill säga. Och ofta undervärderar vi också vår egen lust och längtan, frågar oss; vad är den värd egentligen? Vad betyder mina fåfänga drömmar? Din lust och längtan säger dig något om varför du överhuvudtaget existerar. Så viktig är den.

Det enda världen längtar efter från dig är att du lever din sanning. Din inbyggda lust och längtan är i själva verket livets egen lust och längtan. Det är livets sätt att kommunicera med oss. Det krävs ibland mod för att leva sin sanning. Man kan förlora människor, pengar, status, respekt. Men det fascinerande är, att när man lever sin sanning så inser man hur oviktigt allt det som man trodde var viktigt egentligen är. Och det vanligaste är ju dock att inre rikedom främjar yttre rikedom – “Fråga inte: Vad ska vi äta? Vad ska vi dricka? Vad ska vi ha på oss? Allt sådant jagar hedningarna (de som inte söker inåt) efter. Men er himmelske fader (livet) vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet (den inre sanningen), så skall ni få allt det andra också.” (Matteus 6:31) (Inom parenteserna, min egen tolkning av bibelcitatet.)

Det finns människor som lever i palats, fantastiska liv med fantastiska jobb, vänner och familj, resor, badar i materiellt överflöd och samhällets beundran och respekt. Till exempel, vår tids gudar, i Hollywood. Ändå sitter de påfallande ofta på drogavvänjningskliniker och självmordsstatistiken tycks högre där än någon annanstans i världen. Att få allt som vi kan drömma om och inse att man ändå inte är nöjd kan vara bland det tuffaste av allt. Eftersom det inte finns nåt kvar att sträva efter. Det går inte att projicera sin olycka på något utanför sig själv längre. Man går under om man inte vänder sig inåt.

Det enda som kan ge vårt liv mening är att leva så som det är menat att vi ska leva. Varje människa måste själv känns efter, inom sig, vad det innebär. Det behöver inte handla om stordåd. Den kan vara oerhört enkla saker att följa. Men faktum kvarstår; vi behöver följa det som är sant för oss. I form av små som stora beslut. Vi måste ingenting. Det är omvälvande att inse hur få måsten vi egentligen har i livet. Men när vi vänder oss ifrån vår egen inre röst och inre sanning så vänder vi oss ifrån livet. Ingen som förnekar livet kommer att kunna njuta av det. Vare sig man är en fisk som försöker klättra i träd eller en filosof som leker atlet. Läs gärna sagan om den fula ankungen som ger en annan aspekt av samma sanning. Den fula ankungen var ju nämligen vare sig ful, klumpig eller oduglig. Han var inte ens en anka. Han behövde bara inse vem han var och fullt ut vara sig själv. Nämligen en fulländad, vacker svan.