En ny daglig tradition har uppkommit för mig.
Jag startar med en stunds meditation. Ibland blir det 30 minuter eller en timme, andra gånger bara 5 minuter. Därpå sätter jag mig direkt med ett block och några kolpennor, färgpennor och blyertspennor. Och utan att tänka sätter jag igång. Låter handen välja en penna och ser vad som händer. Ibland blir det en teckning, eller bara några streck som nåt sorts mönster. Ibland blir det meningar eller bara några enskilda ord. En gång dök siffror upp.
Varje gång är otroligt spännande. Jag sitter i nån kvart. Och handen har hela tiden en penna i sig och rör sig över pappret. Jag anstränger mig för att behålla det meditativa tillståndet. Släpper varje tanke som kommer fort. Jag vill att det som dyker upp på pappret ska komma rent, rakt från mitt innersta.
Det är en fascinerande daglig stund. Att se vad som kommer på pappret. Det har nästan blivit som en dagbok nu när jag har hållit på ett tag. Jag kan se vissa mönster. Saker och ting har blivit tydligare för mig. Det hela känns väldigt djupgående, som att det verkligen händer saker i mig.
Det kan vara vackert att starta dagen med detta, då man kommer direkt från sömnen. Men det är precis lika vackert att avsluta dagen med det. Som en sorts bearbetning av dagen. Eller varför inte en kvart på morgonen och en kvart på kvällen, som en inramning av dagen? En stund att samla sig. Och hämta hem sig själv.
Det är en väldigt vacker övning.
En ordlös terapi.
Kommentera