Foto: EpSos.de
Varje negativ känsla är en positiv händelse. Negativa känslor kommer inte för att såra eller skada dig. De kommer med budskap, med möjlighet till utveckling och växande. Allt de vill är att bli lyssnade på, upplevda och erkända.
När vi vägrar vara i negativa känslor så försvinner de inte utan trycks undan för att kunna komma upp vid ett senare tillfälle, när vi orkar ta in dem.
Alla självdestruktiva beteenden, beroenden och missbruk handlar i grunden om att vägra uppleva negativa känslor. Vi distraherar oss för att slippa titta på vad som pågår, för att slippa uppleva smärtan. Att missbruka är att fly undan en obehaglig känsla. Men känslan försvinner inte, utan ligger där under missbruket. När vi har kört oss själva i botten i ett självdestruktivt beteende och tvingas släppa det, så ligger känslan kvar. Den väntar på oss. Det är inte missbruk som skapar smärta. Smärtan fanns där redan. Vi missbrukade för att döva den. Och när vi släpper missbruket syns den bara ännu tydligare. Alla missbruk börjar med smärta och slutar med smärta.
Det finns ingen väg runt. Vi måste gå igenom. Vi måste, förr eller senare, i denna livstiden eller i nästa, uppleva det som finns att uppleva. Även det som gör ont. Det är inte farligt. Vi dör inte av det som värker. Vi växer bara. Vi öppnas upp.
När vi vågar vara med våra smärtsamma känslor blir vi ofta förvånade över hur fort de löses upp och minskar i intensitet eller försvinner helt. Det som gör ont kommer med budskap till dig. Det händer för din utvecklings skull. Se om du kan lägga ner allt motstånd, allt försvar. Se om du kan välkomna det som om du hade valt det.
Tack, jag tänkte precis på dig i dag.?
Tack, för det du tar upp, det som rör sig i oss.?
Tack ?Elisabet
Vad roligt! :)
Tack själv du, för att du läser och kommenterar här!
Kram <3
Ja, jag råkade ut för en mycket obehaglig upplevelse för en månad sedan ungefär. Eller mer en obehaglig person. Min omedelbara reaktion var att känna mig kränkt och sårad och förvägrad att visa min utveckling och förändring. Det verkar dock som att den händelsen ledde mig rakt in i någonting positivt istället. Veckan därpå mötte jag en person som gav mig rakt motsatt känsla och henne hade jag aldrig träffat om det inte hade varit för den första personen. Nu fylls jag så smått av tacksamhet i stället. Det obehagliga kanske öppnar upp någonting väldigt positivt för mig.
Jag har ingen erfarenhet av missbruk själv, men har sett många som missbrukar/missbrukat. Funderar över om det är så enkelt att man vägrar att uppleva negativa och svåra känslor. Ibland verkar det mer vara på grund av oförmåga. Men det är ju helt klart olika från person till person.
Kram på dig!
Ja, så tror jag definitivt, Solsippan. Det obehagliga och det till synes negativa är fantastiska saker som händer oss, men eftersom vi snöar in på detaljer så har vi svårt att se helheten och därmed meningen med det som händer oss. Tillit är nyckeln. Tillit till processen och att det finns något som vet mer än jag om vad det är jag behöver.
Jag tror iaf att det är precis så enkelt med missbruk, att det handlar om att fly från negativa och svåra känslor. Jag iakttar det ibland bara med rökare. Hur de ofta tänder en cigarett så fort som nåt jobbigt händer eller bara nåt jobbigt kommer upp i samtalet. Eller om inte nåt jobbigt pågår så är det ändå att fly från känslan av sug när det sätter igång…att inte kunna vara med suget utan att agera på det. Jag säger inte att det är lätt (jag har också rökt), men jag tror att det alltid handlar om att fly från känslor.
Tack för dina rader! Alltid roligt när du läser och tänker till om mitt :)
Kram tillbaks!