Hon målar en stor sol
omgiven av en himmel i sju olika blå nyanser
Varje blå nyans är helt och hållet sin egen
men ändå går det inte att urskilja var den ena möter den andra
Ögat kan inte spåra förändringen
Himlen är sån, säger hon, och färgerna
Häromnatten
när du rörde vid mig i en dröm
så slutade inte din hud
där min började
Min kropp fortsatte din rörelse
Någonting flödade mellan oss
som fåglar i flock
I en tystnad större än våra två kroppar
vilade vi båda som ett
en själ, en tystnad, en kärlek
När jag vaknar på morgonen
är vi åter två
smärtsamt
separerade
men i sängen,
finns bara en fördjupning,
ett stort avtryck i mitten
Kommentera