En oerhörd skärpa

Jag drog ett djupt andetag och andades långsamt ut. Det tog mig två veckor. Två veckor i en utandning.

Det tar tid att landa i lediga dagar.

Allt som inte hinns med under arbetsåret dyker upp till ytan när utrymme ges. Jag tycker om det. Jag tycker om att få tid. Men det kan vara jobbiga saker som kommer upp. Sånt som man både behöver titta på och känna.

Så har det varit för mig.

Fantastiska lediga veckor med inre processande.

Detta är också en sommar med mycket resande för mig. Och när man reser så händer ju ännu mer. Nya platser tar en till nya ställen också i det inre. Man får perspektiv och tänker nytt.

Jag märker att jag behöver resa riktigt långt bort för att riktigt få syn på mitt land, min kultur och dess massmedvetande. På mig själv och min vardag. Distans ger en ny synvinkel och en helt annan tydlighet. En oerhörd skärpa.

Nu är det också så att jag är kallad. Platserna jag besöker i sommar har ropat på mig. Då är jag även extra nyfiken. På varför jag reser. Jag skulle vilja kunna berätta mer för er. Men också för mig är allt höljt i dunkelt mysterium. Jag famlar längs väggar. När jag kommer fram ska jag tala.