En oinbjuden julgäst

Foto: Sanna Tugend

Jag märker att jag har haft ovanligt många besök på ett ganska gammalt inlägg den senaste veckan. Det som handlar om ångest och ångesthantering. Jag förstår precis. För jag vet att julen är ångestframkallande för väldigt många. Många känner sig ensamma. Många önskar att de fick vara ensamma under jul men måste, pga hänsyn till exempelvis barn, fira med personer som de helst skulle slippa. Många hamnar i familjekonflikter under julen. Många minns en älskad som de brukade fira med men som inte längre finns med dem. Många minns jobbiga saker under barndomens jular. Många är själva barn och tvingas sitta med i konfliktfyllda familjekonstellationer. Många konfronteras med alkoholmissbruk. Många mår dåligt runt jul utan att ens veta varför.

Julen är långtifrån glädjefylld för alla. Och ångest, som jag själv har stor erfarenhet av i mitt liv, är kanske den allra svåraste känslan som finns att vara med. Jag har själv både kräkts av ångest, närapå svimmat och trott att jag har hållit på att dö. Benen har varit så svaga att jag inte kunnat stå på dem. Händerna har darrat så jag haft svårt att greppa om saker. Och i perioder har jag nästan klättrat på väggarna. I 20-års-åldern hade jag det som värst.

Det bästa sättet att hantera ångest på är att låta den vara precis det den är. Att inte göra motstånd, utan låta den finnas. Att uppleva den, känna den. Inte agera på den. Försöka välkomna den. Vad händer med ångest när man inte har nåt emot att den finns? Den ger med sig rätt snabbt. Ångest frodas av motstånd. Enda sättet att vinna striden är att inte kämpa emot, att inte erbjuda något som helst motstånd. Och att uppmärksamma den, ångest tycker inte om att bli tittad på. Den vill gärna gå upp i huvudet och skapa tankar av samma energi. Vägra den tillträde, låt den inte få grepp om dina tankar. Du vägrar den tillträde genom att du ser vad den försöker göra. Var uppmärksam.

Man ska vara öppen med ångest, inte dölja eller mörka. Det är en vanlig, mänsklig känsla precis som alla andra. Den har inget med dig att göra, den är helt opersonlig. Vissa kroppar har bara ett känsligare nervsystem. Att ha ångest är inte konstigare än att ha huvudvärk. Och ångest frodas också i garderober, så kom ut ur ångestgarderoben.

Låt ångest få finnas, synas, välkomnas.

Här finns mitt gamla inlägg med massor av tips på hur du kan hantera ångest, ayurvediska tips och andra. Jag är så otroligt glad och tacksam över att just det här inlägget är så välbesökt. Inte en vecka passerar utan att någon läser det. Om det bara kan hjälpa en enda människa som är på en riktigt mörk plats, så är det tillräckligt. Det är det inlägg jag själv hade önskat läsa för en massa år sen.

Ta hand om dig i jul. Om ångesten kommer på besök, ta fram lite knäck att bjuda på och låt den sitta med dig i soffan. Snart har din objudne gäst gått igen. Ju välkomnare han är, desto fortare lämnar han.