Ett andetag i hjärtat

The knowledge of the heart is in no book and is not to be found in the mouth of any teacher, but grows out of you like the green seed from the dark earth.
C.G Jung

Jag har varit ute och rest. Till Sahara. En resa som har kallat på mig länge, länge. Möten med människor, djur och platser som har varit menade för mig. Som har väntat på mig sedan innan jag skapades. Ja, det är så det känns. En resa som har berört mig bortom allt vad ord kan uttrycka.

Platsen har tålmodigt väntat på mig. Och den har inte varit fri från prövningar.

Stilla dagar har solen pressat sig mot sanddyner.

Stjärnklara nätter har månskärvan vilat som en båt.

Och mötet blev en hemkomst. I dubbel bemärkelse. Kanske i tusenfaldig bemärkelse. Men också en startpunkt.

Jag reser inte särskilt ofta. Jag okynnesreser inte. Jag vill vara kallad innan jag flyttar på mig. Annars kan jag lika gärna vara hemma. Men vissa platser behöver man besöka för att komma vidare inuti.

Man behöver förflytta sig för att den inre rörelsen ska ta form. Som en våg behöver något i stillheten beröras för att den ska formas. Och det inre tidvattnet har sakta börjat glida.

Här har jag sovit om nätterna.

Jag vill både dela med er, men ändå inte. Det är som att det tar emot. Som att det ännu är något mycket privat som jag har varit med om och som jag måste bevara – stilla i hjärtat – innan jag kan dela minsta lilla. Så ömtålig balansen.

Alla resor är först och främst inre resor.

Och den här vilar som ett andetag i hjärtat.