Året är 2004
Jag är nyseparerad
och i samma stund som jag lyfter luren för att ringa dig,
innan jag ens har slagit numret,
så vet jag:
Ingen annan människa kommer nånsin att kunna lindra min ensamhet
Hur kunde jag inbilla mig det?
Ensamhet börjar inuti och slutar inuti
Den egna upplevelsen
Ensam kom jag
och ensam ska jag lämna
Jag vandrar även så genom livet
Alltid ensam inuti
men ändå inte
Djupt därinne i ensamheten
under alla tankar om den
finns ett ljust rum
av mjukt gräs
stillhet
lugn
styrka
kärlek
och enhet med livet självt
Jag är aldrig ensam
Ensamhet är en feltolkning av verkligheten
Ett missförstånd
Lämna ett svar