Extrem trötthet

I korta perioder på några dagar drabbas jag emellanåt av extrem trötthet. Jag kan bli så trött att jag har svårt att ta mig från ett rum till ett annat. Hjärnan är trött, kroppen är helt slut. Att förklara den här typen av trötthet för någon som inte själv har upplevt den är snudd på omöjligt. Eftersom jag är högkänslig har jag alltid varit rädd för att drabbas av utmattningssyndrom. Därför är jag också noga med att ta mina symptom på allvar. Jag vilar och vilar när jag behöver. Jag tar hand om mig, unnar mig vila. Jag har även en kronisk sjukdom i botten som gör att jag måste vara extra rädd om mig, alltid. Så jag har blivit bra på det. Och har därför oftast energi.

Jag träffar också klienter med denna trötthet. En trötthet som är så viktig att ta på allvar. Att nonchalera kroppens signaler kan leda till allvarlig, livslång sjukdom. Så oavsett hur obekväm du är – vila när kroppen skriker efter det!

Jag läste för en tid sedan en artikel i UNT (Upsala Nya Tidning) som jag blev så berörd av att jag vill dela den med er här. Den handlar om en kvinna som, 32 år gammal, drabbades av kraftig utmattning som leder till ME, en kronisk neurologisk sjukdom. Hon hade haft två heltidsjobb under en period precis innan för att kunna bekosta renovering av sin lägenhet. Nu är hon sängliggande 23,5 timmar/dygn med hemtjänst som gör allt hushållsarbete och hon kan bara röra sig utanför dörren någon gång per år, i rullstol.

Vi skapar den här typen av livslånga sjukdomar själva. Genom att ignorera alla signaler kroppen ger på att det är dags att vila. Och vi behöver inte ha två heltidsjobb för att bli så sjuka. Ibland räcker det med ett. Eller en stor familj att ta hand om. Hur mycket en människa orkar är helt individuellt.

Här kan du läsa artikeln om Petra.