Foto: Nate Bolt
Man kan ju få för sig när man läser mina inlägg om enkelhet att jag är en bakåtsträvare av rang. Den sista i bekantskapskretsen att skaffa smartphone, den sista i bekantskapskretsen att skaffa Facebook osv.
Men det är inte så. Det är i alla fall inte ett självändamål att vara bakåtsträvare. Och jag är förtjust både i den smarta telefonen och i Facebook! Jag är bara försiktig. Jag vill använda, jag vill inte bli använd. Jag vill behålla kontrollen.
Facebook innehåller så enormt mycket bra information. (Jag använder den mest till att få info och sprida bloggen, jag har bara en handfull vänner jag känner IRL där.) Jag vill veta vilken lax man ska välja i affären, vilka grönsaker som är mest besprutade och vad som händer i världen. Jag vill sprida mina artiklar och jag vill prata med människor som delar mina intressen. Jag är mindre intresserad av vad folk gör på semestern, vad de käkar till middag eller när det är dags att borsta tänderna. Men inget fel med det om man tycker att det erbjuder gemenskap. Det är bara jag som inte gillar sånt.
Problemet med Facebook och hela livet online är snarare mängden information. Hur fantastisk den än är så är den ändlös. Jag blir informationsstressad helt enkelt. Jag orkar inte ta in allt fantastiskt som finns att ta in. Jag vill inte veta vad alla jag känner käkar till frukost – det blir för mycket information i mitt huvud.
Jag behöver utrymme, mellanrum i huvudet, space. Tomrum och andningshål. Och jag måste själv ta ansvar för att jag får det.
Den viktigaste informationen för mig är alltid den som kommer inifrån mig. Och för att kunna höra den behöver jag tystnad och intrycks-stiltje, rätt ofta.
Vi har bara levt en extremt kort tid i detta informationsstressade samhälle. Vi som drabbas hårdast av informationsstress är vi som är högkänsliga (HSP), dvs ca 15% av befolkningen. Vi måste vara försiktiga med vad vi tar in. I samma takt som informationsstressen har spridits till våra arbetsplatser så har även utmattningssjukskrivningar ökat. Jag har som tur är klarat mig från utmattningstillstånd, mycket genom att välja bort information, men många (främst högkänsliga, men även normalkänsliga) drabbas och det kan ta åratal att hyfsat läka hjärnan efter utmattning.
Jag har inga som helst moraliska tankar eller ställningstaganden om livet online. Allt handlar för mig om välmående och balans och att öka medvetenheten om vilken inverkan livet online har på oss och vad vi gör med vår utmätta tid på jorden.
(Detta inlägg är del i en serie som handlar om informationsstress och som startade här. Här är del 5 i serien.)
Kommentera