Across the growing distance
I hear her voice receding from me.
I make her leave me
so I can be still.
Vi reser nu
du och jag
min kärlek
till staden där vi en gång gick oss trötta
mer av skav
än av
avstånd
Jag läser Rilkes
Briefwechsel mit einer jungen Frau
som alltid
när det svider
Min hals är torr
men om jag tar en mun vatten
kan glaset krossas mellan mina tänder
Allting är så skört, så skört
också mellan oss
i synnerhet oss emellan
Därför låter jag allt vara
precis som det är
även om det ibland gör ofattbart ont
att älska
Jag vågar aldrig frågan
så ömtålig balansen
att svaret blir för mycket
Freud imagined we plot
our cities and our adorations
on an unconscious map
Hemma
men ändå inte hemma
Hemma
som i en mörk fuktig källare
hemsökt
Unheimlich
kallar tyskarna det
Bara några få smycken tar jag med mig
En fjäder till örat
och Fatimas hand runt halsen
försäkerhetsskull
och ett svart
stenhjärta
Mitt
Älskade
Förmodligen kommer allting bli väldigt bra
(Titeln och de engelska citaten av Gabeba Baderoon)
Älskar din dikt! Sårbarheten. ❤️
Vad roligt att höra. Tack, Anders!
Väldigt, väldigt vackert och smärtsamt bitterljuvt! Så mycket känsla.
:) Tack, V.!