Foto: Elisabeth Labbaci
Vilket sorgligt liv, hör jag någon säga om en annan människas liv.
Kanske, kanske inte, tänker jag.
Vad vet vi egentligen om andra människors liv och varför måste vi ha så mycket åsikter om hur andra lever? Vi är olika människor med olika tankar och önskemål om hur vi vill ha våra liv. Ingen mer än just den människa som lever ett visst liv vet hur framgångsrikt det är. Om man, som jag, tänker sig att framgång bara kan mätas i den egna livsglädjen.
Många liv som kan se mycket framgångsrika ut utifrån visar sig alltför ofta vara mycket olyckliga och tomma. Medan väldigt enkla liv ofta bär med sig en stor rikedom. Jag föredrar själv enkelhet framför allt annat. Jag föredrar mindre framför mer. Jag föredrar ofta ovisshet framför trygghet. Helt enkelt för den öppna känslan av oändliga möjligheter som finns i ovissheten. Men man behöver vara rotad i nuet för att kunna njuta av ovisshet. Och man behöver ha en viss tillit till livsprocessen.
Där det finns utrymme, space, luft att andas – både i det inre och det yttre – där känner jag mig som mest tillfreds. Där finns min kraft och livsglädje. Men kanske ser det livet tomt och meningslöst ut ur någon annans synvinkel. Jag vet inte. Och inte spelar det någon roll heller.
Vi lever här en liten stund. Några år snurrar vi runt. Allt känns så viktigt. Allt verkar så oerhört viktigt och allvarligt när vi läser eller lyssnar på nyheterna. Är du glad när du vaknar? Har du kul? Kan du känna frid även när livet bjuder dig motgångar? Har du nära till skratt? Älskar du någon eller några? Kan du släppa taget om tankar, saker och människor när det är dags? Kan du låta livet vara som det är? Stäng av nyheterna ett litet tag. Ägna lite uppmärksamhet åt de verkligt viktiga frågorna. Om du vill bidra med världsfred måste du ändå börja där du står; med dig själv. Din frid är en förutsättning för världsfred.
There is no way to peace. Peace is the way.
Thich Nhat Hanh
Hur hittar du frid och balans? Vad gör dig glad? Jag är nyfiken.
Frid och balans hittar jag oftast i tystnaden. I ensamheten. Måste balansera mig där för att sen kunna vara tillsammans med mina nära och kära. Ta pauser från omvärlden och landa i mig själv. Upptäcker mer och mer hur just det enkla ger mig glädje. En blommande pion, en kram, ett leende från barnen, solen, regnet. Och så skapandet som är en sån stor del av mig. Men när man hittar det där enkla och kan vara närvarande i det. Stanna i det. Uppmärksamheten i nuet som du skrev om i ett annat inlägg, det är verkligen nyckeln till glädje för mig. ❤
Fint, Theréze. Tack för att du delar med dig <3