Känslor var inte din starka sida
Aldrig yppade du ett ord om att du kände
om att nåt verkligen berörde dig
förutom när du blev arg
Vilka nyanser fanns bakom ditt eldiga humör?
Det fick jag aldrig veta
Knytnäven i bordet
efter tömda vinflaskor
din höjda röst
Såg du att jag darrade som ett asplöv?
Spelade det nån roll?
Ändå slog du mig aldrig
sånär som på en gång
då jag flög över rummet
som en vante
och landade på gula pallen
Du la alltid morgondagens kläder
så prydligt i en hög på en stol
strumporna överst
När du såg på sorglig film
hade du alltid en tidning i näven
Du ville inte visa
men klart jag såg att du grät
Gå inte och bli kär nu!
sa du med jämna mellanrum
Var det till mig?
Eller sa du det till dig?
Vem var du egentligen?
Vad tänkte du på när blicken förlorades i fjärran?
Aldrig skulle jag ha frågat
Inte då
Inte nu
Vi hade vår överenskommelse
Vårt tysta kontrakt
Nu bor vi inte kvar
någon av oss
Det har blivit vinter
och sommar
flera gånger om
Jag fick gula pallen
och några hembrända CDs
och ditt trasiga playstation står kvar i mitt förråd
Inga andra spår
av oss
Men glömmer gör jag aldrig
varför skulle jag?
Äsch
Allt betyder mindre nu
Allt betyder mer
Du vilar på min näthinna ibland
iklädd skinnjacka
och trasiga jeans
orolig blick
cigg i näven
spottar över axeln
Lämna ett svar