Foto: Alexey Kljatov
Livet talar till dig hela tiden. Genom tecken och symboler, bilder och möten, tankar och känslor. Och genom ord som dyker upp här och var.
Grus kastas först på ditt huvud för att göra dig uppmärksam. Och när du inte lyssnar så växer det till småsten. Småsten som sedan blir till stora stenar som kastas rakt i huvudet.
Det gör ont att få stenar i huvudet. Men de går fortfarande att ignorera.
Till slut kastas tegelstenar i ditt huvud. Och den som fortfarande inte lyssnar får snart hela tegelväggen över sig.
När sjukdomen, skilsmässan, olyckan, alkoholismen, eller vad det än är, redan är ett faktum är det så frestande att säga att jag anade ingenting. Men om vi är uppmärksamma så kan vi se att vi har vetat väldigt länge. Att tecken har funnits där länge. Saker och ting händer inte ur ingenstans, från en dag till en annan. Diabetes, t ex, dyker inte upp över en natt – det är en lång process. Ibland vill vi bara inte lyssna.
Var för dig själv ibland
Våga ensamheten
Våga vara med det som gör ont
Var nyfiken på det!
Sitt i tystnad
varje dag
Var lyhörd
Var uppmärksam
Hela tiden finns försök till kommunikation
från en högre intelligens
men bara för den som tystnar
och lyssnar
Mina förslag till nyårslöften är:
- Istället för att förbinda dig till att röra mer på dig, se om du kan lova att stilla dig mer i år. Törs du ägna 10 minuter varje dag åt att bara sitta med dig själv i tystnad? Bara vara med varje andetag under dessa minuter? Vissa människor är livrädda för detta. Men jag utmanar dig – se om du vågar! Jag kan garantera att det kommer förändra ditt liv på ett djupt plan.
- Istället för att fixera dig vid dig; din kropp, din karriär, dina relationer, se om du kan rikta blicken utåt istället. Detta kräver en viss inre mognad. Istället för att fråga dig hur du kan förbättra din egen kropp och din egen livssituation, fråga dig istället; Vad kan jag ge till andra? Hur kan jag ge mer kärlek till världen i varje dag under detta år? Om du förbinder dig till båda dessa nyårslöften, så passar det att ställa frågorna varje gång du har suttit ner för dig själv i tystnad. Avsluta genom att ställa frågorna: Vad kan jag ge idag och till vem? Vad kan jag göra och vad kan jag säga för att föra in mer kärlek? Den märkliga paradoxen är att ju mer kärlek du ger, desto mer kärlek har du kvar. Du väcker den i dig själv. Och ju mer kärlek du badar i till vardags, desto mindre vikt kommer du lägga vid din livssituation. Det kommer att finnas nåt viktigare. Och när du inte fixerar dig vid din livssituation brukar den faktiskt förbättras av sig självt, oftast på ett bättre sätt än när man jobbar hårt på den. Jag kan även här garantera, att ju mindre fixerad du är vid dig själv, desto större glädje kommer du uppleva i din vardag.
Gott nytt år till er alla!
Kommentera