Jag tycker om när människor tvekar, om så bara någon sekund, när man ställer den frågan. En känsla av att svaret inte är helt automatiserat. Valet står inte bara mellan “Det är bra” och att grundligt gå igenom livets alla smärtor. Man kan också svara “sådär” eller “ok”.
Såhär i semestertider försöker jag ställa frågan till mig själv. Och att ärligt vara nyfiken på svaret. Det är inte alls svårt att till och med föra sig själv bakom ljuset.
Det är väl ingen fara med mig?
Som en vilja att vara positiv. Som en rädsla för vad som händer om man verkligen känner efter. Som en skam för att det är nåt fel på det som faktiskt känns.
Men känslor är vare sig positiva eller negativa. De bara är vad de är. Och det finns större grund att vara rädd för att inte känna efter. Och skammen gör ingen som helst nytta – den kommer för att vi har fått lära oss att vissa känslor är fel.
Jag har smusslat med min trötthet genom åren. Enda sedan jag var barn. Jag har alltid varit lätt uttröttad, behövt mycket återhämtning och tid för mig själv. Alltid mer än kompisarna runt omkring mig, som det verkade, så som ung ljög jag och hävdade att jag var upptagen med diverse viktiga saker när jag bara låg hemma och vilade, såg på TV eller läste en bok.
En väldigt enkel övning som jag rekommenderar inför semestern eller i början på semestern är denna:
Sätt dig på en tyst plats där du kan vara ensam och ställ dig sedan frågan Hur mår du? Sitt sedan stilla och bara lyssna uppmärksamt på vad som kommer. Våga vara nyfiken. Var inte rädd om jobbiga saker kommer upp eller tårar börjar rinna. Döm inte ut känslor som bra eller dåliga. Låt svaret på frågan komma. Var mer uppmärksam på känslor som kommer än på ord.
Gör denna övning om och om igen, några dagar på raken. Om du vill kan du sätta dig med ett block den allra sista dagen och börja skriva efter att du har ställt frågan, utan att tänka, bara låta handen röra sig över pappret.
Det är otroligt läkande att bara bjuda in känslor. Visa kroppen att nu är det tryggt att ge sig tillkänna. Ofta stoppar vi undan känslor som dyker upp olägligt. Ändå finns de kvar där och påverkar vår fysiska och psykiska hälsa vare sig vi vet om det eller inte.
Känslor vill bara en enda sak. De vill att vi upplever dem. De vill bli sedda och hörda och när de har fått sitt utrymme så löses de upp.
Lämna ett svar