En sorts islossning. Mycket som inte har fått plats får nu finnas.
I drömmen kommer min dotter simmandes mot mig och när jag närmar mig för att ta upp henne ser jag att hon är infrusen i ett isblock.
Vattnet läker mig. Jag kan känna det. Hur jag dras till allt vatten. Sjön, havet. Bada. Simma. Dyka. Ligga under ytan med en snorkel. Eller hålla andan strax under ytan. Eller att sitta och titta på det.
Vattnet är varmt här. Som flödande blod. Och jag tinar. Smältdroppar från mina ögon. Och havet tar emot dem. Som de tar emot allt.
Vad märkligt. Det här året är det just vatten som kommer till mig i olika former. En inre islossning som nu är ett stilla vågskvalp. Jag flyter stilla i det som sker.
Och badar i dina välgörande ord igen🙏
Samma här! Bara vatten överallt :) Tack för att du läser så troget <3