Kärlekslösa relationer

Mer än allt annat – vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv. (Ords. 4:23)

Jag fick några mail. Jag får nåt mail ibland efter nån artikel. Den här gången fick jag flera, efter en och samma artikel, Att undvika kärlek. Jag ville svara lite kort till er som skrev, här. Men det här är också till alla er andra förstås, som lever, eller har levt, i någon form av destruktiv relation. Vi är sällan så ensamma som vi tror med våra “problem”.

Jag har skrivit om den så ofta. Den inre blicken. Förmågan att stilla kunna iaktta sig själv, sina tankar, sina känslor, sina reaktioner, sina mönster. Kanske till och med kunna iaktta den som är medveten om allt detta.

Jag kommer tillbaks till den. För när vi lever i en destruktiv relation så blir den här inre blicken avgörande. Vi blir proffs på våra partner. Vi kan deras beteende, reaktioner och mönster och vi kan ofta läsa vår partner som en öppen bok. Vi chockas och förfäras ibland över hur de beter sig. Hur kan de bedra? Supa? Håna? Misshandla (fysiskt eller psykiskt)? Spela bort pengar? Förminska? Hur kan de göra så mot mig? Inget görs mot dig personligen. Omedvetna människor beter sig på omedvetet sätt. Det är inte personligt, utan de kan inte bete sig på nåt annat sätt. Även om det verkar så utifrån sett. De agerar ut sina tidiga präglingar. Det är allt. Och varje människa som gör en annan människa illa gör det för att de har ont själv.

Många lever i relationer där ingen tillit finns. Många andra lever i relationer där ingen kärlek finns. Allt detta är vardag för väldigt många människor.

Och ännu viktigare än att döma sin partner är att titta på sig själv. Hur svårt det än är, viket motstånd som än finns där. För jag vet att det finns motstånd. Egot tycker mycket bättre om att titta på den andra. Men du bär också på tidiga präglingar som styr ditt liv. Och vi kan inte förändra någon annan. Det är svårt nog att förändra sig själv. Och att förändra en annan är en omöjlighet. Så vänd därför blicken inåt i alla relationer som du upplever som destruktiva. Fråga dig själv istället; Hur kan jag? Hur kan jag stanna hos någon som bedrar, super, hånar etc? Var allvarligt nyfiken på svaret. Vilka mekanismer får mig att vara i detta? Nöj dig inte med svar om ekonomi eller juridik eller vårdnad om barn. Det är egots sätt att än en gång försöka smita undan, genom att peka på nåt utanför dig själv.  Jag är övertygad om att det finns djupare mekanismer. Du får själv ut något av relationen, på ett (omedvetet) personligt plan, annars skulle du inte vara kvar i den, och den skulle förmodligen aldrig ha uppkommit från första början.

Många bär på grundantaganden från barndomen, oavsett hur lycklig barndom man har haft, om att “jag är inte värd kärlek” eller “det är nåt fel på mig”. Kan dessa grundantaganden finnas med i ditt omedvetna sinne tro? I så fall dras du till situationer där du får dessa (för dig) sanningar bekräftade. Du vill få din omedvetna världsbild bekräftad. Dessutom finns det intuitivt en vetskap om att du kan läka ditt trauma (att bära på ett sådant antagande är alltid en sorts trauma) om du hamnar i en liknande situation igen, där du som vuxen kan göra något annorlunda. Ofta gör vi dock inget annorlunda så länge som vi är fast i ett omedvetet trauma. Vi kan inte se oss själva och hur vi hamnar i dessa situationer, bara att vi gör det, och då är det också svårt att göra annorlunda och läka.

Jag har inte svaren. Du har själv svaret. Det finns inne i din kropp och i ditt medvetande. Dina omedvetna känslominnen styr dig. Du behöver få syn på dem. Och om inte på själva minnet, så på mönstret och grundantagandet som skapar det. När det finns en konflikt mellan känsla och tanke, så är det alltid känslan som segrar. Du kanske tänker dig att du vill vara i en kärleksfull relation, men om du inte känner dig värd att älskas, så söker du dig omedvetet till situationer där känslan blir bekräftad. Den känsla du bär på djupt inne i ditt hjärta styr ditt liv.

Vad får dig att välja att vara i en relation där du mår dåligt? Sitt med frågan. Undersök den. Var nyfiken på dig själv. Även om du inte medvetet väljer det så finns det något i dig  (omedvetet) som gör det, eftersom du befinner dig i den situationen.

Vill du veta hur du värderar dig själv? Strunta i att lyssna på dina tankar. Titta på dina relationer. Titta på ditt liv. Där finns svaret.

Du är vuxen nu. Lämna inte dig själv i sticket. Ta hand om ditt eget inre sårade barn. Ingen annan än du ska ta hand om det. För när du kan ta hand om det själv blir du en stark vuxen som kan ge och ta emot på helt andra premisser. Och vara fri att gå när det är dags för det.  Var ditt livs kärlek själv. Om nån annan vill haka på, så låt den göra det. Men stanna inte i en kärlekslös relation. Du behöver ingen annan.

Det är aldrig någon som behandlar dig illa i en relation. När du stannar i en kärlekslös relation så behandlar du dig själv illa. Att du gör det genom en annan människa gör ingen skillnad. Var medveten om vad du gör.

(Läs även gärna: Att undvika kärlek.)