Dikter

Man har sagt mig vad jag lider av
Men det skiter jag i

Inuti varje människa, bakom varje ögonhåla, bröstben och i varje magmörker, löper tunnlar fyllda av känslor och tankar som singlar upp till ytan emellanåt.

Man trodde något var färdigt. Men så är det där igen. Lika rått som för första gången.

Snälla, låt mig slippa utredningar och diagnoskriterier.

Jag är bara lite amatörmässigt nervsjuk och vardagsstörd.

En synonym på det är människa.

Life is difficult. This is a great truth, one of the greatest truths. It is a great truth because once we truly see this truth, we transcend it. Once we truly know that life is difficult-once we truly understand and accept it-then life is no longer difficult. Because once it is accepted, the fact that life is difficult no longer matters.
M. Scott Peck

Det är inte människorna som du har lärt känna bäst
Det handlar inte om djupast samtal
eller hur mycket information du får om privatliv
“Intervjuerna” om privat- och yrkesliv lämnar mig kall

Orden är en mycket liten del i möten

Och ibland är det just orden som gör att vi aldrig möts
De lägger sig som en klibbig hinna
över allt det som är verkligt

Det är den du inte ser
Det är närvaron av den andra
Den tysta samvaron
Det är det som händer när absolut inget tycks hända

De långa andetagen och stillheten dem emellan

Det är först när du släpper taget
Det är när du slutar
som du kan börja

att mötas

Inte många ord uttalades oss emellan
men du rörde vid mitt hjärta

och något förändrades
inuti mig
som aldrig kan tas ifrån mig

Igenkänning. Och tycker om diktens rytm.

Mitt i ganska vardagliga situationer
sådana som en gång i tiden hade känts viktiga, engagerande och betydelsefulla
kommer den där känslan:
Det här är inte alls viktigt. Hur har jag någonsin kunnat tycka att detta är viktigt?!

En känsla av radikalt skiftat fokus.

Av närvaro.

Av luft. Och utrymme.

Men framförallt av frihet.

För första gången i livet är jag riktigt fri.

Det finns nätter
då inget annat hjälper
än din varma famn

Jag har dig, viskar du och smeker min nakna rygg. Jag har dig.

På morgonen, i det skoningslösa ljuset, känns allt som en dröm. Så mycket av nattens företeelser vitnar i ljuset.

Mellan oss vilar en vardaglig tystnad.

Jag går in i duschen. Du sätter på kaffet.

Men ömheten dröjer sig kvar när ögon möts över köksbord.

Du har mig. Jag har dig.

Insikten så sårigt skör att ögonen tåras. Vad har du och jag i kvällningen mer än varandra?

Lovers don’t finally meet somewhere. They’re in each other all along.
Rumi

I åratal sökte jag dig
Visste att du fanns någonstans
Igenkänningen vid första ögonkastet;
Det är du!

Men det var aldrig så att vi möttes
Du fanns i mig redan från början

Vi har alltid varit
Ett