Kraftplats

Everyone has inside it himself this plague,
because no one in the world,
no one,
can ever be immune.
Albert Camus

Så många gånger har fingrarna svävat över tangenterna för att aldrig riktigt landa.

Det finns ord.

Jag tror det.

Jag kan ana dem. Vid tungroten. Bakom bröstbenet. I magmörkret. Ibland i fingertopparna. Men så stannar de där.

Jag får inte fatt i dem, jag vet inte exakt vilka ord det är, det är mer som en vag känsla. En vag känsla av ord. Av att ord är nära. Eller så är det precis tvärtom, att jag önskade att ord fanns, för vissa ordlösa tillstånd. Som jag får för mig skulle vara lättare, ordbeklädda. Jag är inte säker.

Jag har verkligen försökt att använda den här tiden i ensamhet. Gått på retreat hemma. Jag har behövt det. Jag tror att många av oss har behövt det. Många fler än som själva vet om det.

Det är viktigt för mig att ha en egen, vacker, tilltalande plats hemma att samla mig på. En speciell plats. Ett altare fyllt med saker som är speciella för just mig. Det finns inget bättre ställe att börja eller avsluta en dag på. Inget bättre ställe att känna efter på. Att leta efter ord på. Att vila på. Att gråta på.

Här sitter jag bland stenar och blommor och tända ljus om morgnar och kvällar och liksom luktar åt mig orden.

Om ord, så ord.

Om rädsla, så rädsla.

Om tårar, så tårar.

Här får allt vara precis som det är.

Det har funnits mycket smärta i hjärtat på sistone. Både för vad som händer i världen just nu. Och också för andra, egna svårigheter som jag går igenom.

Ibland på kvällarna kommer all den smärtan fram som massa gråt. Gråtattacker. Och det är så skönt att sitta på min speciella plats och vara med allt det som känns. Urladdningen och omladdningen i gråt är magisk.

Ibland skriver jag lite. Eller läser eller tecknar. Eller bara sitter, i meditation. All historia jag har på min speciella plats gör den till en kraftplats. En plats med en egen, speciell, lugnande energi.

Och “pesten”, vare sig den drabbar mig personligen eller inte, så är den redan här. I mig. Helt enkelt för att jag är människa.