Jag tänker ofta på sambandet mellan kunskap och arrogans. Att ju mer kunskap vi får som människoart och ju hårdare vi hjärntvättas av den vetenskapsdyrkande kultur vi just nu lever i desto mindre ödmjukhet inför livet och desto mindre förundran inför det obegripliga.
Absolut inget fel på kunskap i sig. Tvärtom. Kunskap och utbildning är bland det viktigaste. Det är när vetenskap dyrkas som en Gud som den blir destruktiv. När ingenting har ett värde utanför vetenskapens trånga korridorer. Det skapas en obalans mellan vetande (yin) och kunnande (yang).
Vi är inte längre religiösa. Vi är för upplysta för kraftdjur, drömsymbolik och besök från andra sidan. Vi är för vetenskapliga för att tro på själens röst. Vi är för rationella för att det alls ska kunna finnas något som är oförklarligt i tillvaron.
Såklart inte i vetenskapliga uppsatser, men knappt ens i helt privata konversationer, får vi hävda något som det inte finns vetenskapliga belägg för. Vad har du för källa? Kan du bevisa det där?
Nej, jag har sällan källhänvisning i privata samtal.
Det finns nåt så överspänt i den världen som helt och hållet är hänvisad till det som har utforskats av experter för att sedan ha bevisats.
All makt läggs över på auktoritära institutioner som vi ålägger rätten att bestämma över vad som är sant och vad som är falskt. Det är forskare, vetenskapsmän, läkare och dylika som får berätta för oss hur det förhåller sig. Vår egen känsla är värdelös om den inte backas upp av källor, referenser och forskningsresultat.
Ju mindre vi litar på vår egen intuitiva röst, desto svagare blir den. Till slut har vi noll självtillit och all tillit läggs på expertisen. Och vi blir en av alla de personer som hånfullt skrattar åt meningsfulla tillfälligheter i vardagen eller som avfärdar att det ska finnas liv efter döden som nåt löjeväckande. Till och med när det helt saknas kunskap om vad som händer efter att våra kroppar dör. Många har helt enkelt blivit för rationella och för arroganta för att ens öppna sig för att vi faktiskt inte vet.
Det mesta vet vi ingenting om.
Men ibland slår själens röst igenom även hos de rationella. När det dras till sin spets. När det verkligen gäller. När något händer, i en nödsituation. När de är i fara. Eller i kris. Eller i en förändringssituation. Jag tycker så mycket om att iaktta detta. Hur vår egen inre visdom alltid finns där tillgänglig när det gäller, även när den är väl dold. Vårt vetande, inte vårt kunnande. Och hur källhänvisning, empiriska bevis och vetenskapliga teorier plötsligt flyger ut genom fönstret.
Bra skrivet Elisabeth! Det värsta är att även forskare är subjektiva när de utvärderar vetenskapliga resultat. Samma rapport tolkas olika mellan länder. Så religionen vetenskap är inte så trovärdig som vi tror. Se bara på socialstyrelsens inskränkta syn på behandling av ångest och depression. Jämför med synen på det samma i Tyskland, Finland, Norge, Danmark, m.fl. Intuition det är vad vi brukar kalla för patientens egen vilja, subjektiva analys och tro. Men, det räknas inte om socialstyrelsen får bestämma (och det gör de) enligt dem ska alla ha korttidsbehandling kbt och/eller medicin. Men Elisabeth vi är många som tänker vända på skutan. Jag har inte och kommer inte konvertera till vetenskapen som ensidig religion. Jag är psykoterapeut och buddhist men också så mycket mer, befolkad exempelvis.
Tack, Peter! Ja, det är ju så det är. Inte heller vetenskapen är ofelbar eller objektiv. Bara det att någon finansierar forskning! Och då också väljer vad som ska finansieras. Och vi behöver inte välja sida. Vi behöver bara vara öppna för fler sätt att betrakta sanning och tillvaron. Ja, vi gör det här tillsammans 😊
❤
❤️
Det har blivit kallt och kusligt. Livsmedelsverket, läkemedelsverket mm. Verk som talar om för oss vad som är bra resp dåligt. Människor drar på sig sjukdommar och dör efter att ha följt detas profetsior. De obekväma ska bort. T ex Antropsoferns i Järna. Förstår inte hur vi som ser det skeva i allt detta ska komma till tals, vända skutan. När det går rasande fort mot helt fel håll. Hur kan jag hjälpa….🍃🍃🍃
Ja, det måste presenteras alternativ. Jag tror att vi hjälper till bara genom att prata om det. Eller jag försöker ju skriva om det :) Och sen tror jag stenhårt på att inte skapa två läger, som t ex skolmedicin – alternativmedicin. Utan vi behöver inse att vi alla drar åt samma håll. Se det som är bra hos olika, plocka ihop en liten egen meny från ett stort smörgåsbord.
Så bra skrivet och så viktigt!
”Ju mindre vi litar på vår egen intuitiva röst, desto svagare blir den.”:
-Ju mer intellektstyrda vi blir desto svagare och galnare blir vi. Och desto olyckligare och sjukare blir vi. Det är på det viset vi förstör vår jord och naturen. Det är vansinne. Idag är vårt samhälle väldigt intellekt-styrt. Vi är slavar under intellektet så länge vi identifierar oss med det. Vetenskapen har ju väldigt lite med sanningen att göra och den här ständiga intellektualiseringen är livsfarlig! Ovissheten ligger närmast sanningen och sanningen ligger i varande och NUET och DET ÄR VIKTIGT ATT VETA. Det är ännu viktigare ATT LEVA sanningen och inte enbart lEva intellektets projektioner. Intellektet är typ bra att ha och använda. Men just nu är det vi som blir använda av intellekten. Det är dags att påminna oss om vilka VI EGENTLIGEN ÄR innan vi äter upp oss själva inifrån och ut (via våra intellekt). Det är vad vi skapar på insidan som speglar den yttre världen. Vi har alla ett ”val”, -att styras av våra intellekt ELLER av vår innersta sanning.
Men om en styrs av intellektet så är en oftast en slav och samtidigt omedveten om att det är så och DET skapar mkt smärta och destruktivitet.
Intellektstyrda människor söker ofta efter svaren utanför sig själva och letar efter svaren genom att försöka ”tänka fram” svaret. Man ser tankarna som någon sorts sanning istället för att se tankarna för vad de är. Man identifierar sig vanligtvis med ett ego och en identitet och med värderingar och tankar och känslor. Om man inte alls klarar att vara i kroppen och vara helt närvarande så är man förmodligen ganska mkt slav under intellektet. Det kan skapa mkt smärta och det skapar vanligtvis även en separation från allt som ÄR dvs andra människor, naturen och jorden.
Har saknat dina tankar här, Maria. Roligt att du är tillbaks och tack för dina läsningar och ord! <3