Ledstjärna

Foto: Elisabeth Labbaci

In our hearts, we know.
ShantiMayi

Intuitionen. Hjärtats vetskap. Längst därinne finns en röst som vet. Den finns i oss alla.

Någonting som drar dig åt ett visst håll. En känsla av obehag runt vissa människor. En vetskap om hur något måste göras. En lust och lockelse. Det du känner och det du upplever är inget du ska förminska. Livet vill något genom dig.

Törs du lita på dig själv? Att lita på din intuition är att lita på den intelligens som skapade dig, på samma intelligens som såg till att du fick en näsa, inre organ och att fingrar växte ut.

Är du mogen nog att ta din intuition på allvar? Sluta rådfråga till höger och vänster. Det är du som har svaret.

Bara du är kvalificerad att fatta beslut som angår dig. Om du vill leva ett meningsfullt liv så ta din inre röst på allvar. Människor som upplever sina liv som tomma gör det för att de har lyssnat mer på andra än på sig själva, de har följt nån annans råd om vad som är “ett bra/rätt liv”.

Andra människor kan vilja dig väl, men problemet är att de inte vet. För att de kan aldrig känna dig lika bra som du gör. Du sitter på unik kunskap. Du är nämligen jordens enda levande expert på dig. Av de miljarder människor som finns på vår planet så finns ingen mer som besitter lika mycket kunskap om dig som du.

Släpp rösterna utanför. Det finns så mycket tankar och tyckanden. Och hur du än gör och hur du än är så finns det alltid människor som tycker att du gör/är fel. Du behöver bara stå till svars inför dig. Hur släpper man? Man släpper genom att inse hur obetydliga de är.

När rösten inuti dig hörs klarare än rösterna utanför, så kommer du inte längre att bry dig om vad människor tycker och tänker. Du kommer inte vara beroende av bekräftelse och du kommer inte be om lov. Även om ingen gillar det du gör, så kommer det att kännas lätt. Helt enkelt för att det klingar rätt – i ditt hjärta. I stillheten och tystnaden växer din röst och du blir starkare.

Den starkaste och klaraste stjärnan, ledstjärnan, lyser inuti.

I know you’re tired, but come, this is the way.
Rumi