Måndvala

Foto: Rachel Kramer

När du frågar vad jag längtar efter
på bänken i Engelska parken
kommer svaret till mig omedelbart
och det förvånar mig

Jag brukar vara närsynt vid fullmåne

Men plötsligt klarsynt

När vitt hav faller över oss
ser jag så mycket som jag aldrig såg

Jag svarar:
Jag längtar efter att du skulle vara en annan person än den du är

Du tittar frågande på mig

Ibland blir jag lika förvånad som alla andra av vad som kommer ur mig
och sa jag det verkligen högt, eller bara inuti?
Det är inte alltid jag vet

Men när dvalan lättar
finns inte rum för lögner

och snart drunknar vi i samma gamla måndvala

Dimman som vilar över jorden
och över oss

Och när jag träder in i drömmen igen
vill jag minnas detta:
Jag måste lämna dig