Foto: Christos Tsoumplekas
Nu vill jag varna framförallt alla mina manliga läsare för något som jag brukar kalla för mansfällan. Den kallas mansfällan för att det är främst män som faller i den, som går på den.
Många män har ibland svårt för att värdera sin tid. De har svårt att förstå värdet i tid. Det är nämligen mycket vanligare att män kastar bort den på för mycket jobb. Om vi ser på statistiken så är det fler kvinnor som värderar tid högre, tid med sina barn när de är små t ex. Eller tid på en sten i skogen. Eller tid att lyssna inåt. Eller tid att iaktta moln. Fler kvinnor än män är kloka nog att välja deltidsarbete i perioder av livet.
Många män har gått på det här med att högst pension vinner. De har inte förstått att det i livet som har högst värde, det enda som de aldrig någonsin kan få tillbaks när det är förlorat – tiden – det kastar de bort på banaliteter.
De luras av sånt som höga, statusfyllda positioner på arbetsplatser. Kanske tror de att dessa saker är viktiga eftersom de har svårt att känna sitt eget värde. Kanske förstår de inte att yttre status är värdelös, att mänskligt värde aldrig kan förändras oavsett vad man uppnår eller får i livet. Det är alltid detsamma, det är orubbligt. Det verkar som att många helt har missat att källan till verklig livsglädje alltid kommer inifrån. Känslan av oändligt värde finns också inuti. Bekräftelsen utifrån urholkar mer än den fyller upp. I längden gör den det.
Så många män har redan gått på det här. Bli inte en av alla dem som aldrig tänkte efter.
Visst finns det kvinnor också som går i fällan, men det är vanligare med män. Så se upp om du är man! Kasta inte bort ditt liv och din tid, som aldrig kommer åter, på något så meningslöst som ett fåfängt överskott av pengar. Bli inte en av dem som missade alltihop för lite bekräftelse på jobbet och några siffror på ett bankkonto. Några resor fram och tillbaks till Kanarieöarna på ålderns höst kommer inte att kompensera ett bortkastat liv. Försök att inse detta innan du ligger på dödsbädden med ett fett bankkontosaldo. Alltihop är över mycket fortare än du tror. Vid livets slut kommer du inte ångra att du inte spenderade mer tid på jobbet. Mest pengar på banken när han dör vinner inte. Om man har mycket pengar på banken när man dör är det ett hyfsat säkert tecken på att man har förlorat. Man gick rakt in i mansfällan.
Vilken tankeställare! Jag studerar till lärare och vi har precis diskuterat detta på ett seminarie om män, kvinnor, föräldraledighet och pension. Vill inte generalisera för jag vet också att det beror på fler faktorer som sociala och kulturella, för fortfarande är mannen norm i samhället, men kanske kan det vara så att kvinnor är lite bättre på att vara i kontakt med sina känslor och att därmed många också väljer att vara hemma med sina barn? För att den tiden är så värdefull?
Jag har bestämt mig för att jobba så lite som möjligt när jag är färdgigutbildad, för jag vill hinna njuta av så mycket annat i livet, en promenad i skogen, en lugn stund med min tekopp eller att hinna prata med mina barn.
Du inspirerar mig så mycket!! Är så glad över alla dina texter!
Många kramar från Theréze
Tack, Theréze! Den här var en reaktion på detta oerhört löjliga som jämt nämns att ”det är en kvinnofälla med deltidsarbete”. Det beror väl helt på hur man prioriterar?! Om man prioriterar sin tid och sitt liv mer än en hög pension, då har man alltså gått i en fälla? För mig är fällan tvärtom. Om man prioriterar pengar över tid, så är man grundlurad. Alla får såklart göra sina val, men det stör mig att det alltid är kvinnors val som ska nedvärderas. Att mannens val är norm.
För mig personligen är den största lyxen som existerar i livet att få leva långsamt. Och att få äga min tid.
Tack, vad gullig du är! Jag är glad över att du läser och kommenterar! <3 Många kramar tillbaks!
Jag håller helt med dig i allt du skriver! :)
Hörde någonstans ordet ”tidsrik”. Så vackert. Vara rik på tid. Det är för mig att vara rik på riktigt.
Stor kram!!
Tänkvärt inlägg. Men tyvärr tror jag att deltid är en kvinnofälla eftersom män uppenbarligen inte tänker stanna hemma med barn…? Pengar är dessvärre makt. Jag förstår ditt tankesätt om att det beror på hur man prioriterar men ur ett jämställdhetsperspektiv är det så att om någon säger, nej tack jag är hellre med mina barn, kommer någon annan ta positionen som chef/makthavare. Generellt sett tror jag få män faktiskt bryr sig om tid och livskvalité. För en del människor är livskvalité att äga. Det är väl bara att titta på sociala medier vad som visas upp, saker, resor, partners? Med detta sagt så håller jag med din text och jag själv är en sådan som prioriterar tid framför hög lön, vilket ses med suspekta ögon och jag får kämpa mot fördomar att ”jag som är så smart” borde göra karriär osv. Det jag lärt mig av det, är att alla har olika behov och även om jag önskar att solidaritet, omtanke och snällhet var egenskaper som skulle värderas högt ser verkligheten inte alltid ut så.
Tack, Emma, för din kommentar. Detta inlägg var delvis ironiskt skrivet – som ett svar på ”kvinnofällan”. I själva verket tror jag inte man kan prata om vare sig kvinno- eller mansfällor. Det blir att för grovt förenkla. Olika lösningar passar olika individer olika bra helt enkelt för att vi, på individnivå, har olika uppgifter/kall. Och det viktiga är alltid att se ur vilken medvetenhet det egna valet kommer, om det kommer ur hjärtat eller ur en känsla av rädsla.
Dock var detta bara delvis ironiskt, för jag står fast vid att jag generellt ser att män är de stora förlorarna i den här frågan. Jag behöver dock mer utrymme för att utveckla detta…och det kanske kommer, i ett senare inlägg :) Jag tänker iaf direkt på det Jung-citat som jag hade med i en dikt häromdagen: ”Världen är vår mentala bild. Bara naiva människor tror att världen är vad den ser ut att vara”. Det som vid första anblicken ser ut som makt och styrka är inte alltid makt och styrka. Och så får jag till mig en bild från Tao Te Ching, där de största och ”starkaste” träden går av när stormen kommer, medan de små, mjuka och böjliga träden viker sig i vinden…och överlever.
Tack, Emma.
Tack för de alltid lika kloka orden!
Mitt i en arbetsrelaterad sjukskrivning och utmattning pga stress sitter jag precis med de här funderingarna på om det är värt priset att jobba heltid de 18 år jag har kvar till pensionen eller om det är dags att börja jobba deltid och prioritera ledig tid nu istället för högre pension den dagen?
Valet är lätt i teorin men svårt när man ska ta steget men dina ord gav mig uppmuntran att jag tänker rätt :-)
Tack, Annica. Ja, jag tänker att nuet är det enda som vi med säkerhet vet att vi har, så det måste alltid komma först. Den vanligaste fällan av dem alla är väl det där med att skjuta lyckan framför sig…och att välja utav rädsla för något…jag tror att jag kommer att skriva mer om detta. Det känns så. Vet bara inte när.