Två gånger de senaste veckorna har jag gått ner till cykeln för att åka till jobbet, bara för att hitta den olåst, med nyckeln fortfarande sittandes i låset. Och i morse när jag kom ner hittade jag min handväska i cykelkorgen. Både plånbok och kontanter låg kvar. Och allt annat också. Men jag blev ståendes ändå, med tårarna brännande bakom ögonlocken. För själva sårbarheten.
Jag som brukar vara så noggrann och med gott minne har plötsligt blivit väldigt disträ. Det är inte konstigt. Jag har själv varit sjuk, en mig närstående är sjuk och det har varit högt tempo och stress både hemma och på jobbet.
Varför pressar vi oss så? Det finns nån sorts vansinne i det. Att inte stanna upp när livet snurrar i högsta hastighet på alla plan. Inse sårbarheten, begränsningarna – mänskligheten.
Glömskan finns där som en signal, som säger: Det är lite för mycket just nu. Du måste dra ner tempot.
Det är inte bara ett förslag från kroppen. Det är viktigt, på riktigt. När vi ignorerar dessa signaler så höjer kroppen volymen.
Vi tvingas till slut till frågorna.
Vad är viktigt? Vad är verkligt viktigt i allt detta?
Kramar om ❤️ Var rädd om dig!
Kram <3 Jag försöker.
Så viktigt att lyssna till sig själv och att förstå signalera. Önskar dig det allra bästa🌸
Ja, verkligen. Det är ett livstidsarbete. Först att lyssna. Sedan att respektera det man hör. Tack! Detsamma!
Så sant är dessa ord, att: “Vi är vår egen värsta fiende” och ofta praktiserar vi just detta, med hjälp av tankar, känslor och handling, där vi verkligen “slår på oss själva”.
Ofta sker detta när vi egentligen som allra mest behöver linda in oss i varm trygghet, kärleksfull omsorg och i de mest vackra & ödmjuka & tacksamma tankar om oss själva.
Elisabeth, du har så enormt mycket vacker visdom inom dig som du delar med dig av och som vi tar till oss, som små frön vi låter växa i den takt vi har förmåga till.
Dags nu att du riktar den livsvisdomen till dig själv och bara låter den fylla dig till brädden i ett vilsamt flöde…gång på gång och med all den tid som behövs…just för att din vackra själ är så värd detta.
Varma tankar / Ingela
Tack fina Ingela för ännu en så vacker kommentar! Jag försöker verkligen. Denna ständiga balansgång mellan att våga pressa sig och att ändå våga sätta ner foten när pressen blir för stor. Det är svårt, men jag försöker. Kram!
Älskar dina texter, Elisabeth! Tack för allt du delar med oss. Känner igen det du beskriver här. Ta hand om dig! Kramar från Linda
Vad roligt att höra, Linda! Tack själv <3 Och detsamma! Kramar
Jag har upplevt hög press sista tiden. Har enbart kunnat möta det genom att vara fullständigt närvarande i nuet. I nuet är det hanterligt och det tvingar mig in i närvaro. Med fokus på nuet och varandet får mitt system lov att vila. Jag har funnit stöd genom att läsa Eckhart Tolles “Lev livet fullt ut” igen (och praktisera det som står). Igår satt jag även och lyssnade på några av Jeff Fosters youtubeklipp. Utöver det får jag återgå till kroppen om och om igen. Känna kroppen. Ta hand om kroppen. Avslappningsövningar (IMT) och kroppsövningar (Hanna somatics). Går promenad varje dag. Gärna i naturreservat.
Syftet med de utmaningar jag går igenom är bla att släppa identifikationen med intellektet/egot/smärtkroppen (och tiden). Jag blir starkt påmind om min egen innersta sanning och alltings “varande”. Den här resan är nödvändig för mig och för den här jordens överlevnad. Det ÄR DAGS att upphöra att “bli använd av intellektet” och istället använda intellektet. Och det är skitläskigt och intellektet kämpar verkligen emot. Men jag är så trött på den kampen och motståndet. Dags att “ge upp” och släppa taget.
PS. Jag har inte fått ngt nyhetsbrev från dig på flera månader så jag har missat dina fina texter. Jag provar lägga till mig på din lista igen. Önskar dig Allt Gott ❤ varm kram
Jag förstår. Det låter som att du tar hand om det på ett bra sätt. Eckhart Tolle har också varit oerhört betydelsefull för mig. Vet du att han kommer till Oslo i höst? :)
Åh, så tråkigt! Blev du bortplockad från nyhetsbrevet alltså, utan att ta bort dig själv? Viktigt för mig att veta, om det blir så. Hoppas att du får det nu! Allt gott tillbaks! <3 Och stor kram!