Foto: Dolan
Kanske är du kvar i den där relationen som du har tänkt lämna i evigheter. Du har tagit avstånd, inte hört av dig på veckor. Och så dras du in igen.
Kanske hade du tänkt vara i ditt livs form vid det här laget. Tränat inför ett lopp. Kommit av dig. Och säckat ihop totalt i ett hörn av soffan.
Kanske hade du tänkt att börja äta vegetariskt. Försökt i några veckor och sedan längtat för mycket efter kyckling.
Kanske har du tänkt att du ska sluta dricka alkohol helt. Du ska bara ta ett sista glas på midsommar…
Ingenting händer innan du har bestämt dig för att det ska hända.
Testa att fatta ett beslut och att ta det på allvar. Stå till svars för dig själv. När vi misslyckas med våra föresatser handlar det ofta om att vi, någonstans där inne, fortfarande velar. Vi har inte bestämt oss. Vi har inte bestämt oss på riktigt riktigt. Man får inte ett återfall, man tar sig ett återfall.
Min upplevelse är att när vi väl har bestämt oss – när vi har lyssnat på rösten inuti och hört vad den har att säga – så brukar även det svåra gå ganska lätt. Visst kan det finnas motgångar, men det finns ändå en helt annan energi bakom våra handlingar när vi har bestämt oss på riktigt. Det finns en ny kraft där. När misslyckande inte längre är en valmöjlighet.
Jag skulle till och med vilja gå så långt som att säga att man gör ett återfall – någonting aktivt alltså. För mig låter ”tar” för passivt; det låter som någonting som bara hände.
Ah, ok, ja kanske det. För mig är ”ta” aktivt. ”Nej, nu tar jag mig ett återfall.” Sånt som jag säger till mig själv när jag ger upp om en god föresats :) För att jag iaf vill vara medveten om vad jag gör.