Foto: KimManleyOrt
I ett samtal med en vän får jag höra hur en lång radda med människor borde bete sig, hur de säger fel saker, fattar fel beslut, hur de är negativa, hur de är missunnsamma.
Dagen efter, framför TVn, med en annan vän; kommentarer om människors kläder, utseenden, kroppar. Något som jag har lagt märke till är hur särskilt kvinnor recenseras jämt och ständigt. Kvinnors utseenden recenseras mycket oftare än mäns. I alla sammanhang.
Har du, liksom jag, slagits av hur oerhört många gånger under en dag vi fäller dömande kommentarer om oss själva och andra? Har du någonsin stannat upp och känt efter hur du mår av det? Hur du mår av att döma själv? Hur du mår av att lyssna på andra människors dömande? Att döma en annan är att begå en våldshandling mot en helig varelse.
Jag tror att få saker skadar oss lika mycket som att döma en annan. Inuti, utan att uttala högt, likaväl som att tala om det. När Adam och Eva lärde sig att skilja ont från gott, att döma ut något, så förvisades de ur paradiset. En symbolisk berättelse som säger något om hur vi mår när vi dömer, när vi säger detta är bra och detta är dåligt. Då förvisas vi från frid. Vi vet inte vad som är bra eller dåligt, för vi har inte hela bilden. Det som till synes är “dåligt” kanske visar sig är något som röjer plats för att något “bra” ska komma in i våra liv.
Ur ett kosmiskt perspektiv är allt som händer gott.
Det är inget fel med att ha åsikter. Det är heller inget fel med att välja bort vissa människor ur våra liv, om vi har möjlighet att göra det, att sätta gränser gentemot andra eller att ta avstånd från vissa mänskliga beteenden. Men de människor som finns runtom oss gör vi bäst i att acceptera som de är. Vi kommer aldrig kunna förändra dem. Och om vi dömer dem, så skapar vi onödig smärta och negativ energi. Se om du kan gå en endaste dag utan att döma.
Det är inte meningen att människor ska vara exakt på det sätt så att de passar oss. Människor ska skava mot oss. Det är så vi slipas och utvecklas. Men det som skaver behöver inte dömas ut som ont. Det är ju det som får dig att växa.
Människor gör alltid sitt bästa utifrån den historia och prägling de har. Och vi ser bara toppen, 1 millimeter, på isberget av varje människa. Vi vet så lite om dem. Så hur kan vi döma en människa som vi nästan inte vet något om?
Nästa gång du känner irritation för en annan människa och du känner att du är på väg att döma, se det som ett meddelande från dig till dig. Någon ropar hem dig. Någon säger dig; den här situationen finns i ditt liv för att du behöver öva dig i kärlek och medkänsla. Du behöver hitta hem till den plats där du bor, där bara kärlek finns.
När vi slutar döma kan vi märka hur vi-känslan ökar. Känslan av att vi är ett. Människor är olika grenar på samma träd, olika vågor av samma hav och när vi slutar döma så kan vi uppleva det. Vi är ett.
Jag vet, det här är en svår övning, för de allra flesta och också för mig. Men det gör oss gott att öva oss i detta, vi utvecklas och vi växer. Både vi och andra mår bättre när vi övar oss. Så nästa gång du märker att du dömer en annan; stanna till. Andas. Bli medveten om vad som håller på att hända. Vill du vara den här människan? Som med ord gör dig själv och andra illa. Som med din dömande energi hjälper till att förorena din kropp och vår omvärld. Se efter om du kan se på människan med en annan blick. Kan du känna ömhet, kärlek eller medkänsla? Kan du försöka förstå varför människan gör som hon gör?
Om du inte kan förstå, känna ömhet, kärlek eller medkänsla så räcker det egentligen med att säga detta lilla: Jag vet för lite om den här människan för att döma henne.
Sanningen är den att du vet alltid för lite om en annan människa för att kunna döma henne.
Kommentera