Foto: Heather
Life is the dancer and you are the dance.
Eckhart Tolle
Det har blivit så populärt att prata om att vi “väljer” hela tiden. Det ligger verkligen i tiden.
- Hur kan hon välja att vara i ett sånt dåligt förhållande?
- Du valde ju att lämna din dotter.
- Du har ju valt att jobba med det här
- Vi väljer hur vi vill må.
- Även när vi inte väljer, så är det också ett val.
Utifrån sett ser det ut som om vi väljer. Men tror du verkligen att en människa skulle välja att bli slagen gul och blå i sitt eget hem? Eller att lämna sitt lilla barn hos den andra föräldern och aldrig mer komma tillbaka? Tror du att en deprimerad människa vaknar varje dag och “väljer att vara suicidal”?
Det finns starka, tvångsmässiga krafter som påverkar hur människor beter sig. Och varför en människa mår på ett visst sätt är oerhört komplext. Människor behöver vara där de är. Hur obegripligt det än kan tyckas oss – som inte är där. Livet bearbetar oss, knådar oss som en deg. Och så länge vi är omedvetna är vi fångna, slavar under våra tankar, känslor och mönster. Vi beter oss så som vi är inprogrammerade att bete oss.
Många är vi som också är ganska medvetna och uppmärksamma, men som ändå upplever brist på valmöjlighet. Helt plötsligt har vi funnit oss vid ett vägskäl när vi ska välja och insett att vi faktiskt inte har något val. Vi vet vad vi måste göra. Och det är inte vi som väljer. Något inom oss väljer åt oss.
Vi åtnjuter en fri vilja. Men något val har vi inte. Inte om vi vill följa vårt hjärtas röst.
Ibland ser jag med fascination på människor som bara måste ha livet på nåt särskilt sätt. Det är inte så att de handlingskraftigt skapar sin egen lycka genom sin outtröttliga kamp. Snarare så stångar de huvudet blodigt i en stenvägg. Det finns inget som helst fel med att försöka förändra sitt liv, genom att välja annorlunda. Men vi behöver ändå vara oerhört lyhörda så att vi inte går emot livet.
Medveten eller omedveten, så har vi mycket färre val än vi tror. Det kan vara ganska skönt att inse. Det kan vara skönt att tillåta sig att överlämna sig. Inte till vadsomhelst, utan till det som vet bättre än oss. Det som såg till att vi fick ögon, lungor och fingrar.
Det går att överlämna sig till livets dans. Testa att släppa allt motstånd mot hur livet är och välkomna varje ögonblick som om du hade valt det själv. Du är precis där du behöver vara. Försök att se att det är en del av din väg även om du inte kan förstå den. Mycket lidande kan undvikas genom att sluta göra motstånd.
Life is the dancer and you are the dance.
Det är inte du som är dansaren. Det är livet. Låt livet dansa dig.
Fint skrivet!
Fina ord: “”Det kan vara skönt att tillåta sig att överlämna sig. Inte till vadsomhelst, utan till det som vet bättre än oss. Det som såg till att vi fick ögon, lungor och fingrar.
Det går att överlämna sig till livets dans.””
Dansa livets dans med tillförsikt
Jag vill dela en dikt:
Med glädjefyllda poetiska skutt
Vandrar jag långsamt på livets väg
Mina fötter bär mig
Känner jordens fasthet och grundande
Vandrar i tillförsikt
Om Livets nådhet och godhet
Solens ljuvliga strålar värmer mitt ansikte
Känner vindens kalla bris
Ömt smeka min kind
Njuter av Livet
Av ögonblicket
Av mitt andetag
Livets vatten porlar från hennes rika källa.
Det finns inga måsten och inga krav
Bara varande i Livets hav
Tack så mycket, Anders! Vilken fin dikt. Tack. :)
Kul att läsa om den fria viljan, det är lite av ett favoritämne :)
Jag tror att det kanske största hindret ligger i att se att det inte finns någon ”där inne” som väljer. Den idén är så djupt rotad i vår kultur att det ofta förflyter livstider utan att den ifrågasätts.
Att livet skulle välja åt en upplevs som skrämmande av många, men för mig är det just vad frihet handlar om.
Ja, att det är livet som väljer ser jag som ett tecken på att jag är i kontakt med det, att jag känner vad som är rätt. En självklar trygghet i att inte vara ensam i några beslut. Jag tycker det verkar vara så jobbigt att sitta och grubbla sig fram till beslut. För mig kommer de inifrån.
Tack, Stefan.
Tack! Jättefin text.
Det du skriver om “hjärtats röst” (“Vi åtnjuter en fri vilja. Men något val har vi inte. Inte om vi vill följa vårt hjärtas röst.”) berör mig bortom intellektet.
Och de ord som bubblar fram är: “Det vilda i mig”
Det vilda i mig.
Det gav mig ett nytt perspektiv på det här med “att välja”. Nämligen den vilda kvinnans perspektiv ;)
Ja, du har rätt. Det vilda. Det sanna. Djupt därinne vet vi hur vi måste göra. Det är bara ytligt sett som vi har ett val. Tack, Maria, för dina fina kommentarer <3