Vart ska jag ta vägen?
Jag som helst vill vara hemma
Sitta och bara glo
Omfamnas av stillhet och mjuka mörkret
som kryper nära
Långa stunder helt utan tänkande
bara varande
ett känna-efter-ande
Inget händer
Bara tystnad
Bre en macka
Vattna blommor
Rensa bland böcker
Sätta på kaffet
Åh, vad jag trivs i det lilla, lilla livet!
Vad är det som känns?
Vad är det jag vill?
Vad behövs just nu?
Att våga känna efter
Att våga sätta gränser
Det slits i mig
Det är middagar
födelsedagsfirande
resor
och grillning
Och jag måste verka
himla trist
som trivs så bra hemma
i absolut ingenting
Pilla på en sårskorpa
Måla naglarna
Rycka ut hår på benen med pincett
En gång var trädgården
bak radhuslängan
min ram och familj
Då var jag barn
Nu får du agera
gräsmatta
och plommonträd
när världen känns för hård
och krävande
Du får vara min natur
och syret
i mina lungor
när allt känns speedat konstgjort
och andningen
så ytlig
Omslut mig med kärlek
Var varma sommarhallon på min tunga
Var min mark
och mina väggar
Begränsa mig lite!
Men något tak behöver jag inte
Mina ögon dricker natthimmel
Det är så jag överlever
så jag får min näring
Vackert skrivet!
Tack, Marie! <3
Fin dikt! Precis så känner jag också det.Tack för att du satte ord på det.
Åh, tack! :)
Vad vackert du skriver.
Tack snälla Tuija!