Orden glädje, tystnad, frid och Gud är synonyma ord för mig. Vissa av dem kanske har nån nyansskillnad i mening precis som alla synonymer har. Annars skulle det ju inte finnas synonymer, om de var helt identiska. Men för mig är de fyra orden hyfsat identiska.
Jag vet att de inte är så för alla människor. Jag får ofta tolka det människor säger efter hur de sedan förklarar något. Ibland använder sig någon av ordet ”lycka” för något där jag skulle använda ”livsglädje”. Vissa människor använder aldrig ordet ”Gud”. Andra människor använder ordet ”älska” när de talar om beroenden, t ex ”jag älskar att röka”.
Vad spelar det för roll vilket ord man använder? Det kan spela roll. För orden skapar vår upplevelse. Någon skulle kanske säga: ”Jag såg solen gå upp” medan en annan skulle säga ”Gud visade sig för mig” och en tredje ”Tellus befann sig i en sånt läge i universum att jag fick se en skymt av stjärnan solen i en viss vinkel”. Exakt samma sak händer. Hur vi sedan tolkar händelsen säger nåt om vilken kultur vi befinner oss i, vilken tid vi befinner oss i och kanske hur stor kunskap vi har om, eller hur fördjupade vi är i, astronomiska processer. När vi sätter ord på det i vårt inre eller inför andra så förstärker vi vår upplevelse och förändrar den också. Orden bestämmer delvis vad vi upplever.
Om vi vill undvika att uppleva en massa onödigt lidande av våra tolkningar så bör vi vara extra försiktiga med vilka ord vi använder. Laddade ord ger en upplevelse en onödig laddning. Här följer två exempel.
- Situation 1: Din fru har inlett en sexuell relation med en annan person och valt att inte berätta om det för dig utan livet hemma hos er fortsätter som vanligt. Tills du får reda på det av någon annan.
Kommentar: Här är det lätt att man lägger in känslomässiga inre dialoger som skapar onödigt lidande. Hon svek mig är t ex en sådan. Nästa gång du använder ordet svika – kom ihåg att det redan är en laddad tolkning av en situation. Man kan också säga: Min fru betedde sig på ett sätt som speglar hennes tidiga präglingar/bekräftelsebehov och var hon befinner sig i livet. Jag skulle säga att den andra inre dialogen skapar mindre lidande för dig än den första. Att inte tolka situationen som ett svek innebär dock definitivt inte att du stannar kvar i relationen. Du är fortfarande precis lika fri att säga: Jag vill inte vara tillsammans med en människa som är där hon är i sin medvetandeprocess. Risken är stor att hon har ett mönster som hon måste jobba igenom och det låter jag henne göra på egen hand. I längden mår jag inte bra av att vara med någon som är där hon är. Faktum är att det är lättare att agera kraftfullt när man inte tolkar situationer lika laddat. Jag ser ofta hur laddade tolkningar leder till längre och mer ihållande konflikter, istället för ett närvarande, klarsynt agerande som egentligen är vad en sådan situation kräver för alla inblandades skull.
- Situation 2: När du föddes lämnade kvinnan som bar på dig i sin mage dig till en annan kvinna för permanent omvårdnad.
Kommentar: Du kan tolka det som att du blev övergiven av din biologiska mor och du kommer då förmodligen uppleva situationen som enormt smärtsam. Nästa gång du använder ordet överge – kom ihåg att det redan är en laddad tolkning av en situation. Man kan också säga: Kvinnan som födde mig var oförmögen att ta hand om mig. Man skulle också kunna formulera det: Kvinnan som födde mig var så mån om att jag skulle få ett bra liv att hon gav mig en mor som skulle kunna erbjuda mig allt det ett barn behöver. Den sista är en något mer positivt laddad tolkning. Och visst kan man må bra av sådana. Bara man ser vad man gör. Man använder ord för att få en viss upplevelse.
Det viktigaste tycker jag ändå är att se när man använder ord som ger en upplevelse av onödigt lidande. Ord som svika, överge och förråda t ex är alltid tolkningar av en situation. När du använder dessa ord gör du en historia i ditt huvud som inte är faktabaserad och som förmodligen ger dig en upplevelse av lidande. Och lidandet i sin tur gör att det blir svårare att fatta beslut som för dig framåt. Det är vanligare att vi mår dåligt över berättelsen vi drar för oss själva i vårt huvud och den vi om och om igen berättar för andra än vad som faktiskt händer i en situation om vi bara skulle hålla oss till fakta.
Ordet kränkt är ett ord som tycks förekomma allt mer frekvent, även i sammanhang som kan tyckas relativt harmlösa. Tanken har slagit mig att man även där snarare skapar ett större trauma med hjälp av ordet än upplevelsen i sig kanske de facto är.
Var uppmärksam på hur ofta ditt ego vill tolka situationer på ett sätt som gör dig upprörd. Egot växer och frodas när du blir upprörd. När du är emot världen, i alla fall emot någon hemsk fruktansvärd människa. Se när det händer och välj nåt annat. Välj andra ord, välj mer neutrala tolkningar. Det innebär såklart inte att du aldrig mer kommer att känna nåt. Vissa situationer kan fortfarande upplevas som väldigt utmanande, tuffa, men du lägger åtminstone inte ännu ett lager med lidande på situationen genom att välja laddade ord.
Att kunna få syn på situationer på ett så neutralt sätt som det bara går är alltid mitt mål. Fakta upplyser och befriar. Fakta ger mig spelrum att andas och fatta beslut och handla från en djupare plats i mig. Det handlar om prioriteringar. Fakta får mig att slippa allt skitsnack, också det inre skitsnacket som bara pågår i eget huvud. När den rösten tystnar finns det rum för annat.
Kommentera