En dag stod du bara där
Inga klockor ringde
Inga himlar rasade in
Den största kärleken är alldeles stilla
Den kommer bakifrån
och plötsligt märker man att den vandrar jämte
Lunkar så vardagligt stilla
att man nästan inte märker
Först så kom och gick du
Jag förvarnade: Jag blir inte kär längre.
Du lugnade: Inte jag heller.
Jag längtade inte
Det gjorde inte ont
Inget som jag hade lärt mig om kärlek stämde
Jag sa: Jag är ensamstående.
Du sa: Inte nu längre.
Du flyttade in
Jag älskade hur självklart du tog för dig!
Du var inte sådär kladdigt romantisk som jag var van vid
Inga stora ord som “Du är speciell, jag har aldrig känt såhär förut”
Inget tjat om ringar eller signerade kontrakt med löften om evig kärlek
Du var bara där
och såg mig
lyssnade och skrattade
Du satt i min soffa
när jag kollade på TV
När jag kom från jobbet
hade du gjort mat
Du vattnade mina pelargoner
och tvättade mina penslar
Du satte upp en brandvarnare
köpte galgar
spikade och skruvade
och bryggde te om kvällarna
När jag var ledsen
fanns dina armar där
Inga fyrverkerier
Inga explosioner
Jordskalven lös med sin frånvaro
Den stora kärleken
är så oerhört liten
Den kan lätt silas bort i en finmaskig tesil
Den kan drunkna
i stora gester, stora ord, romantiska fantasier, bröllop och kärleksresor
Den stora kärleken är som ett litet, litet björklöv
som sakta singlar ner
utanför fönstret
när hösten anas
Om man inte sitter där och tittar
så märker man inget
Plötsligt händer inget
och allt blir annorlunda
Alldeles underbar! ❤️
Tackar, tackar! <3