Foto: Carsten Tolkmit
För drygt en månad sedan snubblade jag över ett klipp på temat “hur vet man att man är på rätt väg?”. Det talade till mig så starkt. Förmodligen för att jag just då var inne i precis det där. Kompassnålen vibrerade försiktigt där inne i bröstet. Jag var på väg i en ny riktning och det kändes så rätt.
Grunden i att hitta rätt väg och riktning i livet tycker jag handlar om att aldrig sluta lyssna inåt. Lägesbestämning behöver utföras dagligen. Det är därför det är så bra att ha en daglig meditationspraktik. I meditation kommer saker och ting upp till ytan, det grumliga blir tydligt, det dolda flyter upp. Det är så lätt att vi, mitt i all vardaglig stress, bara kör på. Livet förändras hela tiden och vi behöver vara mjuka och följsamma och lyhörda för att hitta den vägen som är rätt för oss i varje nytt nu. Den rätta vägen är i ständig förändring. Det går inte att frysa livet.
Förutom meditation så rekommenderar jag att föra drömdagbok för att förstå sig själv bättre. Så fantastiskt mycket visdom som finns i oss undermedvetet. Våra drömmar och vad som processas där är en oändlig källa till självkännedom. Varje dröm talar till oss.
I övrigt tycker jag att Caroline Myss (i klippet) satte ord på det där som jag inom mig vetat, men inte vetat om att jag vetat. Vi är på rätt väg i livet när vi inte försätts i situationer där vi tvingas svika oss själva. När vi inte behöver förhandla med våra hjärtan som insats eller gå emot vår integritet. Det finns inget större svek än självbedrägeri. Ändå är det så vanligt. Vi trycker ner vår sanning för att passa in i det liv som vi tycker att vi borde vilja ha, borde kunna nöja oss med.
Men hur bra det där livet än ser ut från utsidan, så vet vi inte om det är bra förrän vi har konsulterat insidan. Jag har lämnat så mycket i mitt liv, sånt som andra har tyckt att jag borde vara glad och tacksam över, sådant som har sett ut som framgång i andras ögon – för ett helt annat liv – ett liv som klingar rätt i mig, med mitt inre. Framgång kan inte mätas i några andra mått än den egna livsglädjen.
Det finns inget mer smärtsamt än att gå emot sitt hjärta, den tysta viskningen som finns där när dagens larm har tystnat, den där ledstången i det inre mörkret. När vi börjar nagga på våra egna värderingar om vad som är rätt och fel. När man upplever att man måste dölja sig själv, smussla eller ljuga för att passa in. Det är som att oerhört långsamt trycka in en kniv i sin egen mage.
Häromdagen skrev jag om självtillit. Jag tycker att den är en av de viktigaste nycklarna till att hitta rätt väg. För problemet är ofta inte att vi inte vet. Utan att vi tvivlar på det vi faktiskt känner och hör. Ibland orkar vi inte ta in att vi vet. Vi orkar inte med konsekvenserna av att veta. Att vi är i fel relation eller på fel jobb eller att vi har fattat fel beslut t ex. Det kan leda till stora förändringar när vi börjar lyssna inåt. Faktum är att det finns konsekvenser av att långsamt trycka in en kniv i magen också. Även om smärtan är mer långsamt molande i början så blir den tydligare och tydligare med tiden. Om vi vill följa vårt hjärtas röst och leva vår egen sanning så har vi inget val.
Kommentera