Foto: Elisabeth Labbaci
Sommar och semester verkar vara den tiden då man ska fundera på hur man ska bli lycklig. För det tycks aldrig slå fel – varje sommar har lokaltidningen ett inlägg om hur man ska göra. Fint, tycker jag. Det är bara de där tipsen som klingar illa hos mig.
Solsken och socialt liv med familj och vänner brukar komma högt upp. Att vara aktiv (fysiskt, sexuellt och kulturellt) också.
Rubriken på mitt inlägg var aningen ironisk. Först och främst för att jag inte riktigt tror på att ge andra råd om hur de ska bli lyckliga, i alla fall inte ge råd om vad människor bör göra i det yttre . Det hör till sånt som vi behöver klura ut själva.
Med det sagt ska jag ge några råd, som motvikt till de råd som står i tidningarna och som jag inte tror på. Jag tror man kan bli lika lycklig av regn som av sol om det nu är så att man, som jag, älskar regn (förutsatt att man får så pass mycket solljus att man inte får vitaminbrist). Och många är de människor som vittnar om hur de blir lyckliga av ensamhet (förutsatt att man gillar att vara ensam och träffar människor emellanåt såklart). Framförallt så är det som händer på insidan långt viktigare för hur vi mår än vad som händer på utsidan.
Jag tror att lycka handlar mer om vad man inte ska göra och om att skala av och ta bort.
Sedan det mest uppenbara, som aldrig finns med i de där lycko-topplistorna: Ditt förhållningssätt till vad livet för med sig. Inget kan bättre förutspå hur lycklig du är än det.
Om du trots allt vill läsa ett recept på hur du ska bli lycklig, så har jag faktiskt skrivit ett sådant, för en tid sen. Den bästa av alla såna där listor, om du frågar mig. Här finns det receptet. Och här har jag skrivit ett recept på hur man undviker lidande. De hör liksom ihop. Man kan säga att lycka (egentligen livsglädje) är det som finns kvar när man inte är olycklig.
Kommentera