Själv

Foto: Sergio

En lite gammal text som togs bort, reviderades något och publiceras åter. Till Theréze. För att du tyckte om den och för ditt långa fina mail som gjorde mig så himla glad.

Jag trivs väldigt bra i min ensamhet även om jag också tycker mycket om andra människors sällskap. Jag känner mig väldigt sällan ensam när jag är själv. De gånger som jag har känt mig ensam i mitt liv är nästan uteslutande i sällskap med andra människor.

När jag är själv tankar jag kraft och energi och känner mig nästan “upptagen” av naturen när jag vistas där själv. När jag är i skogen känner jag mig som skog själv. Gränserna mellan mitt jag och träden suddas ut. Och det finns en sån enorm vila i det. Att få vila från sin lilla person.

Men “själv” är kontroversiellt. Många människor jag känner har så svårt för “själv”. Om det handlar om konventioner och tabun eller om det handlar om att de verkligen vantrivs med att vara själva – det vet jag inte. Men jag hör ofta människors ömkan i rösten när jag har firat jul själv eller firat födelsedagen själv. Eller bara att spendera en helg själv kan räcka för att människor omkring mig “börjar tycka synd om”. Men själv är inte trauma för mig, själv är frihet och livsglädje.

Jag tycker alltid synd om tillbaks. Fast jag försöker att dölja min ömkan. Vad synd det är om alla människor som har så svårt att njuta i sitt eget sällskap. Som måste ha andra människor mer eller mindre jämt för att må bra. Som är kraftigt beroende av andra för eget välmående. Som inte klarar av att vara med egna tankar. Som inte kan vila i egen energi. Som inte kan hantera känslor som kommer upp i ensamhet. Som inte vill lära känna sig själva bättre och se vad som händer i ensamhet. Men det är jag. Det är min syn. Jag försöker att inte tvinga på andra den.

Ibland önskar jag nämligen att alla de där andra som jag känner, de som älskar att vara med människor jämt och alltid, kunde försöka ligga lågt med sina åsikter om hur jag lever mitt liv. Man behöver inte alltid förstå. Ibland kan man bara låta vara, respektera. Olika människor har olika behov.

Nej, jag vill inte “leva livet”. I alla fall vill jag inte “leva livet” på det sättet som det innebär för många andra. Träffa människor och dricka alkohol varje helg. Älska att resa. Gå ut och dansa. Äta födelsedagstårta och köpa julklappar. Det är ingenting fel med något av detta. Det är bara inte vad jag väljer.

Jag tycker ofta om att sitta ensam en fredagkväll med en kopp te och ett pussel. Så fort jag får fri tid vill jag ha en stor kaka av den på egen hand. Jag tycker måttligt om att resa och det får inte bli för ofta. Jag dansar inte så gärna men då helst hemma. Jag är inte förtjust i tårta och tycker inte om att fira konventionell jul.

Men visst lever jag livet. Vad är det annars jag håller på med? Jag lever mitt liv. Jag väljer det jag njuter mest av och min önskan är att alla människor ska våga känna efter och våga välja själva. Men en förutsättning för det är att inte misstänkliggöra olika livsstilar, att inte öppet ifrågasätta och tycka synd om alla människor som väljer ett liv som du aldrig i livet skulle välja.