Sjuk (,rik och tacksam)

Den friska har tusen önskningar. Den sjuka har bara en.

I livets lotteri fick jag tidigt en sjukdomsdiagnos som skulle visa sig vara kronisk. Det har funnits bra perioder i mitt liv. Och det har funnits perioder då jag har varit nära att stryka med. Jag har varit rädd för att inte överleva.

Man skulle kunna bli bitter. Men det har inte blivit så för mig. För mig har bara funnits djup tacksamhet för långa perioder av friskhet. En sån enorm glädje över att få vara frisk. Gläds andra, konstant friska personer, lika mycket som jag över sin hälsa? Det är svårt att säga, men jag tror inte det. Jag tror att man måste ha varit riktigt sjuk för att kunna inse lyxen i att vara frisk.

I perioder har min sjukdom inneburit att jag inte har kunnat jobba. Man skulle kunna bli bitter. Men det har inte blivit så för mig. För mig har bara funnits djup tacksamhet för att jag de allra flesta dagar i mitt liv har kunnat arbeta. Alltid efter ett skov är jag så enormt lycklig över att kunna sköta mina arbetsuppgifter igen. Gläds andra, konstant friska personer, lika mycket som jag över att kunna arbeta? Det är svårt att säga, men jag tror inte det. Jag tror att man måste helt ha förlorat sin arbetsförmåga för att kunna inse lyxen i att kunna sköta ett arbete. Nästa gång du är trött en måndagsmorgon – glöm inte bort att det finns människor som skulle kunna göra allt för att få tillbaks sin arbetsförmåga. Den utsattheten man känner när man är så sjuk att man inte ens kan bidra till sin egen försörjning är obeskrivbar.

En gång sa en kompis till mig. ”Jag kanske också borde sjukskriva mig. Jag mår inte alltid så bra.” Nej, tänkte jag. Men det är skillnaden mellan dig och mig. Att få vara så frisk att man kan ”välja om man ska sjukskriva sig eller inte”. (Jag är en av alla dem som har en sjukdom som inte genast syns på utsidan. Och då finns det alltid personer som måste prata som om den kanske inte ens existerar. Om man inte har en tumör stor som en fotboll som växer rakt ut ur pannan, så är man väl som alla andra?) Jag har aldrig haft ett val. Aldrig har jag haft en enda dag borta från mitt arbete då jag eventuellt skulle ha kunnat utföra det. Bara att kunna sitta i en sån valmöjlighetssituation känns som ett friskhetstecken för mig. Något att vara glad för. En människa som är för sjuk för att jobba tenderar att veta om det. Det är inget man behöver sitta och grunna på.

Jag har gått utbildningar inom hälsa. Jag har lärt mig om ayurveda och mindfulness och följt min läkares råd om att läsa på om min sjukdom, läsa böcker, för att kunna förbereda mig för skov. Dessa nya kunskaper har hjälpt mig mycket, men när skoven kommer har jag varit hjälplös.

När jag har varit sjukskriven har jag ofta hört att ”man blir ju inte rik på att vara sjuk” eller ”man överlever ju knappt på sjukpenning”. Överlever gör man gott. Rik blir man inte. Ändå. Jag har känt mig rik. Att jag, när jag varit så sjuk att jag inte kunnat utföra den enklaste arbetsuppgift, fortfarande får sova i en varm säng, äta mig mätt, kunna handla lite vardagsgrejer, att andra, friska människor, hjälper till att försörja mig…det ger mig en så otroligt stark och varm känsla av tacksamhet och ödmjukhet och..ja, rikedom.

När jag har börjat jobba igen efter ett skov har jag ofta fått frågan om jag tycker att det är jobbigt att gå tillbaks till jobbet. Jobbigt?! För det första; en enorm glädje över att ha återfått arbetsförmåga! För det andra; att vara riktigt sjuk ger en människa perspektiv. Jag vet vad ”jobbigt” är och nej, att komma tillbaks till jobbet hör inte dit. Jag har bara varit glad över att kunna jobba.

Aldrig vill jag sluta betala skatt. Jag vill betala mycket skatt. Jag vill också kunna bidra. Jag vill också kunna hjälpa andra sjuka och svaga. Vilket fantastiskt samhälle vi bor i! Den svagaste och mest utsatta blir omhändertagen. Man blir inte ensam.

Jag har fått den bästa vården och den bästa medicinen till nästan ingen kostnad alls. Jag har fått blommor hemskickade med bud och människor har kommit med fika. Jag kan bli gråtfärdig när jag tänker på människors välvilja, all kärlek som finns i världen.

Ibland knäpper jag mina händer och ber en liten bön. Det är märkligt, men det finns sån tacksamhet för att jag fick bli sjuk ibland, fastän det har inneburit mycket lidande. Min sjukdom har fördjupat mitt liv, gett mig en sån enorm uppskattning för allt det lilla och för att jag har överlevt. Jag tror att bara den som på allvar har varit nära att mista livet kan njuta riktigt, riktigt av det.

Som så många gånger förut har det visat sig att min svaghet är min största styrka. Det som kan tyckas vara ett handikapp har varit det som har gjort mig stark och ödmjuk och lycklig.

Jag lever. Jag är en av dem som överlevde. Alla eventuella problem blir detaljer i jämförelse.