Skarabé

Foto: Ilisa

Det ligger en skarabé
i min trädgård
denna ljusa sommarnatt
En oljeglänsande skönhet
omgärdad av sånger
som aldrig vill tystna

som växer och stiger
till en barriär
av brus

Och i ljumma sommarvärmen
hör jag det spricka och knäppa
nästan
som att något tinar
Är det inuti?

När mina känslor kom tillbaka
efter sin långa exil
var det som att de förändrats
åldrats
precis som jag

Det fanns en trötthet
i mitt uttryck
Lyckan inte stor
Smärtan inte skarp

Ändå
Den vackraste av sommarkvällar
En tydlig längtan
bort
och hem
Att få falla från hoppklippan vid badsjön
Att låta sommarvinden svepa iväg med allt som jag har kvar

Släppa taget om
tårar
som söker mig
och når mig

Skarabén ligger stilla
en svart punkt av visdom på mitt gräs
En bultande åder av liv
En flinga av mjukhet och hårdhet
av stillhet och rörelse
på en gång

Tror du den har känslor?
Tror du den har ont?

Kommer den med budskap?

På ryggen blänk
I ögat evigheten

Aldrig ska du känna mig
Aldrig ska du veta vem jag är

Det vilar en stor kärlek i trädgården inatt

Bädda in mig
bädda ner mig
sjung mjuka sånger

Vagga mig långsamt

Lägg mogna bär i min mun
Låt mig vara en fågelunge
i din hand

Ömka mig inatt
åtminstone lite