Skratt och dans

Varje morgon, i stort sett, vaknar vi upp till en ny uppsättning “problem”. Eller utmaningar, som jag tycker om att kalla dem.

Människor beter sig inte som vi tycker passar eller som vi har tänkt oss. Hälsan eller ekonomin är inte vad den borde. Eller något annat som är fel.

Just denna morgon hade jag två saker som skulle kunna göra mig upprörd och förbannad. Ett brutet löfte och någon som försöker framhäva sig på min bekostnad.

Jag tycker dock att det är viktigt att stilla mig och fundera på vad jag ser och på var jag lägger mitt fokus och om jag vill ha det där.

Eftersom jag inte vill vara upprörd och förbannad försöker jag att se något annat. En person gjorde så gott hon kunde och behövde då bryta ett löfte och en annan person kände sig så pass liten och rädd att hon behövde framhäva sig även om det skadade en annan.

När vi ser något annat händer det ofta att vi reagerar annorlunda. Jag försöker alltid att se med kärlek på människor som beter sig illa eller egocentriskt. Det gör i själva verket mycket ont att vara elak och självupptagen, men det är lätt att glömma bort. (Därav ordspråket: Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst.)

Ett annat sätt är att fokusera om. Vi kan se det som gör oss upprörda och just för att det gör oss upprörda välja att fokusera på något annat. Vi kan säga ifrån och sätta gränser, precis som vanligt. Men när vi har gjort allt i vår makt för att förändra det som vi vill förändra så behöver vi släppa taget och fokusera om, om vi vill må bra.

Det går att ta saker och ting på allvar utan att bli alltför allvarlig.

Jag tycker att skratt är till stor hjälp. Jag skrattar ofta åt elände. Det är lätt att skratta åt småbekymmer som brutna löften och rädda människor som beter sig illa. Draman och problem i relationer. Det är faktiskt väldigt roligt att kunna se hur fruktansvärt lätt människor blir upprörda över minimala saker.

Jag skrattar inte åt dem, i deras närvaro. Jag skrattar när jag är själv. Och jag mår bra av det.

Dans är också till stor hjälp. Problem krymper när man drar upp röjigaste låtarna på hög volym och bara rör på sig till takten. Låter kroppen få bestämma. Gärna tillsammans med nån älskad, så kan man samtidigt skratta åt varandras moves. Efter en moonwalk och lite 70-tals-disco ser de flesta problem annorlunda ut.

Varför spar vi på skratt och dans tills när det blir fest? När vi kan skratta och dansa dagligen.

Om du ofta mår dåligt, testa att skratta och att dansa oftare. Även om du inte ser nån anledning till det. Några sekunders skratt och två minuters dans räcker gott, så det behöver inte ta nån tid. Men du behöver göra dem om och om och om och om igen. Gör dem till en daglig vana. Jag tycker att dessa två är bättre än terapi. Otroligt effektiva mot sinnets upprördhet.

Det räcker dock inte med att läsa en text om hur nyttigt det är med skratt och dans. Man måste helt enkelt själv skratta och dansa för att få åtnjuta effekterna av dem.